Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord X-Y-Z-Å-Ä-Ö - Zippor... - Äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTENSICAP. 555
b efaldt. Andre uttolkare åter förstå
orden såsom ett bestämdt förbud mot
mauggifte iallmänhet. Så anmärknin-
gen i Carl XII:s Bibel till detta ställe:
>du skall icke taga en hustru till hen-
nes syster, hvilket är ett ebreiskt sätt
till att tala och är så mycket som taga
en till den andra, medan den förra lef-
vor, hvilket här förbjudes; utan en allena,
som i begynnelsen var ordnadt». Der-
omnot invända de förre, att månggifte
är dock erkänöt i lagen, t. ex. i 5 M.
21: 15 f., der det stadgas att om en
man Isade två hustrur, en kär och en
hatad, och hans föratfödde son föddes
honom, af den okara, sa maste han ändå
gifva honomn förstfödslorätten afkortad.
Nej, säges från förra hållet, meningen
är ej att han har de två hustrurna sam-
tidigt, utan efter hvarandra, o. s. v.
3. Äktenskapets ingående. Det var
föräldrarnas sak att värfva brud för
sina söner, m M. 24: 2 f.; 21: 21; 28:
f.; 38: 6, någon gång efter en af
dem uttalad önskan, m M. 34: 4, 5;
Do. I4~ 2. För flickans val var hen-
nes föräldrars och bröders vilja bestäm-
mande, m M. 24: 5m; 34: mm; stundom
frågade man ock henne sjelf, 24: 58.
Gafs bifall, så följde trolofningen,
hvarvid fästmannens presenter till både
flickan och föräldrarna spelade en be-
tydlig rol, så att det stundom kunde
se ut som om det gält att köpa bruden
för så och så mycket skänker, såsomn
saken ock verkligen af en del uppfattats,
kanske ej med full rätt.~ Jfr m M. 34:
12; m 5. IS: 23, 25. Möjligt är att
fråga om fri//or verkligt köp egde rum,
2 M. 21: 7 f. Hemgift åt flickan
förekom en och annan gång, Jos. 15:
m8 f.; 1 Kl. 9: m6. Huruvida trolof-
ningen beseglades med ring, är oj be-
kant. Emellan trolofuingen och bröl-
lopet var vanligen en mellantid, hvars
längd var olika, från några få dagar,
sasoju i den patriarkaliska tiden, m M.
24: 55, till ett fullt år för jungfrur och
en. månad för enkor i senare tider.
Under denna tid betraktades fästmön
sjelfva verket som sin blifvande mans
maka, hvadan otrohet å hennes sida
* Keil påpekar, hnr,m det var först sedan
Abrahams tjenare fått löfte om Rehecka, som
han gaf henne guld, silfver och kläder och hennes
släguingar dyrbara skänker, s M. a~: 51, 53.
straffades med döden, 5 M. 22: 23 f.,
ehuru likväl nmannen hade rättighet till
den mildare utväg som en skilsmessa
erbjöd, Mat. 1: 19; 5 M. 24: m. Om
en trolofvad mö kränktes med våld, så
gick hon fri, men mannen måste dö,
5 NI. 22: 25 f. Sjelfva bröllopet fira.-
des utan någon bestämd religiös cere-
moni. Ehuru vi läsa både om välönsk-
niugar, m M. 24: 6o, och vittnen, Rut
4: 1 1 f., jfr orden om förbund i Or.
2: 17; Ile. 16: 8; Mal. 2: 14, så fin-
nes doclc intet spår till presterlig vig~
sol, hvarken i G. eller N. T. Det vä
sentliga i giftermålsceremonien bestod
brudens flyttning från sin faders hus
till brudgummens eller hans faders.
Till brudgummnens högtidsdrägt hörde
turban eller hatt, Es. 6m: mo (Sv. pryd-
ning), bröllopskrans eller girland, Hö.
3: m 1; samt myrra, rökelse och alle-
handa krämares kryddor, Hö. 3: 6. Till
brudens drägt hörde slöjan, 1 M. 24:
65, en sinnebild af hennes underdånig-.
Iset under mannen, m Kor. mm: mo; vi-
dare en särskild gördel, hvilkems ingen
brud kunde förgäta, Jo. 2: 32 (Sv. ho-
dersgåfvor), samnt krona på hufvudet
och föröfrigt gyllene smycken, juveler
och parfymer, Ps. 45: 10, 15; Es. 49:
rS; 61: mo; Up. 21: 2. Då den be-
stämda stunden var inne, hvilket van-
ligen var sent på qvällen, begaf sig
brudgummnen på väg, ledsagad af sina
» vänners eller kamrater, bröllopssven-
nerna, Do. 14: mm,»~ i Mat. ~: m5 kal-.
lade bröllopsfolket, og. »brudkam-
marens söner», jfr Jh. 3: 29; 2 Kor.
1 5: 2, samt spelmän och sångare,
M. 31: 27; Jo. 7: 34; 16: 9. Till bröl-
lopståget hörde äfven brinnande fack-
lor, Mat. 25: 7 f.; Jo. 25: mo; Up. 18:
23. Då brudgummnen ankommit till
brudens hus, hvilken med sina tärnor
afvaktade hans ankomst, Mat. 25: 6,
förde han hela sällskapet tillbaka med
sig till sitt eget eller sin faders hus,
1 Do. s~ skiljes mellan de 30 bröllop»-
svenner som Simson» anhöriga gåfvo honom,
v. ss, och en bröllopssveu som han sjelf valde
sig, v. so. Man jemförhärmed det senare bru-
ket att på bröllopadagen välja två personer, de
s. k. scliosclo5enim, som skulle bevaka brudens
och brudgunmens isutressen, särskilöt med af-
seende på möjligen efteråt uppstående. tvist ams-
gående sådana förhållande,» som vidröras i ~
M. as: 55 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
