Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Erik Blomberg: Spelmannen och sprattelgubben. En Josephsonstudie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
mindre vuxen att förstå den som allmängiltig
tidssymbol. Mot romantikens kristna
idealhämningar hade realism och naturalism kastat fram
sin flodvåg: Josephson var med att bryta
fördämningarna. Naturalisten och
oppositionsmannen motsvarade båda den sensuella och
strid-hara sidan i hans natur: unider de hetaste
kampåren såg honom kamraterna som en
levnads-lysten faun i sin krets. Men det var endast det
sista utflödet av hans hämmade aktivitet och
njutningslystnad. Svärmiska renhets- och
from-hetsideal var så djupt inplantade i hans
mottagliga sinne och så starkt förankrade i hans
första känslobindningar, att han aldrig skulfe
få makt att frigöra sig. Förlusten av modern,
misslyckandet som konstnär och ledare blev de
yttre data som skulle markera hans återtåg till
"barndomsparadiset", till känslomättad
idealism och romantik.
Näckengestalten är en symbios — inte bara
mellan manligt och kvinnligt utan också mellan
hedniskt och kristet. Han har något av menad,
något av martyr. I sjukdomskonsten, då
Josephson återvänt till sin barndoms paradis, får hans
fantasi lättare att sammansmälta de motsatta
dragen. Han tecknar inte bara Kristus (och
korsfästelser med både män och kvinnor), han
målar också triptyken "Kristus, Jupiter, Zeus".
Han tecknar Kristus som en ung
fruktbarhetsgud med vasskolvar över skuldran, och han
tecknar Bacchus med en törnekrans i håret,
ovanför druvklasarna. I "Gåslisa", den
fantastiska sagomålningen, har Jesusbarnet i
strålkransen törnekrona och genomstungna fötter.
Han uppenbarar sig för den lilla flickan — eni
blond Maria på blomsterängen, som bjuder
honom en törnros på sin lyfta ann — "det är
en ros utsprungen" ...
Så hade omvänt hans syster Gelly kommit
till honom i en vision och tackat honom för
hans "oändliga godhet att ha låtit oss träffa
samman i Guds skönaste helgedom". I sin
sammansmältning av barndomens skiftande sagor
och legender—"Bebådelsen", "Gåsvakterskan",
"Prinsessan i svanhamn", "Leda och svanen" —
är "Gåslisa" framför allt uppfyllelsen av en
önskedröm.
Den tangerar också ]Näckenmotivet i
flickgestaltens hållning och gest — fast hon rör vid
sitt hår i stället för gyllene strängar.
Men här är stämningen övervägande ljus och
lycklig. Det är som om Josephson med
sjukdomen i sin konst hade funnit en harmoni
mellan ande och natur. Som om banden hade
lösts, inte bara för hans fantasi men för hela
hans inneboende rörelsebegär, hans intensiva
känslorytm, som nu tar sig uttryok i det fria
linjespelets musik och i en dynamisk form,
oberörd av verklighetens krav.
.212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
