Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Messiasidéen hos judarna före och vid Jesu tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intaga den stora massans fantasi, hade israeliterna, som
bekant, tillägnat sig ej blott enskilda nya religiösa
föreställningar, utan en väsentligen annan världsåskådning än den,
som gifver sig tillkänna i deras äldsta litteratur.* Världen,
* Såväl det ena som det andra har man likväl af
dogmatiska skäl ihärdigt förnekat. Och som det inflytande
zoroasterläran haft på judendomen redan lange sedan varit af
vetenskapen påpekadt, har man velat anse denna åsikt
»antikverad», ehuru man ej förmått förebringa något slags
vederläggning af de förnuftsskäl och historiska intyg, på hvilka
ifrågavarande åsikt grundar sig. Det är redan i och för sig klart,
att ett folk, så emottagligt som judarna under konungadömet
för intryck från omgifvande nationer, icke kunde under
mansåldrar lefva förströdt bland ett högre stående kulturfolk utan
att i någon mån varda delaktigt i dess andliga egendom. Hvad
judarnas själfständiga utveckling intill bahyloniska
fångenskapen hade åstadkommit var en jordmån passande för
omplantering af zoroasterlärans grundtankar. Än mer ökades denna
emottaglighet genom judiska kultens dåvarande beskaffenhet.
En af deras häfdatecknare (Jost, Geschichte des Judeathums)
har yttrat: »De bland babylonier och perser lefvande
israeliternas religion grundade sig mer på historiska minnen än på
en bestämd lära.» Bredvid sitt utförliga offerceremoniell ägde
kulten nämligen en ganska outbildad dogmatik och var ända
till Esra i saknad af erkända urkunder. »Jahveh är vår Gud,
den mäktigaste af alla gudar», och »Jahveh har med Israel
stiftat ett förbund till evig tid» se där i få ord summan af
läran; de flesta af de bortförda torde icke ens haft dessa
satser inne (jämför Jer. 44: 18). Man misstager sig för öfrigt,
om man tror, att det kaldeiskt-persiska inflytandet på
israelitern var inskränkt till tiden för deras nödtvungna fångenskap.
Antalet af israeliter, som år 536 under Serubabels ledning
återvände till Palestina, uppgifves (Esra 2: 64-65) till 42,360 män
med hustrur och barn jemte 7,337 tjänare och tjänarinnor -
en ringa hop mot dem, som kvarstannade. Den andra
invandringen under Esra och Nehemja, som timade år 459, således
129 år efter Juda rikes förstöring af Nebukadnezar, omfattade,
likasom den förra, blott en del af folket. Först vid Esras tid
skedde omfattande, ihärdiga och fruktbärande ansträngningar
för att göra den mosaiska lagen känd och gällande; dit intills
var fältet helt och hållet öppet för det persiska inflytandet,
hvilket måste verkat desto mäktigare och mer ostördt, som
israeliterna ansågo perserna dyrka samme gud som de själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
