Print (PDF) - On this page / på denna sida - IV. Messiasidéen hos judarna före och vid Jesu tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intaga den stora massans fantasi, hade israeliterna, som bekant, tillägnat sig ej blott enskilda nya religiösa föreställningar, utan en väsentligen annan världsåskådning än den, som gifver sig tillkänna i deras äldsta litteratur.* Världen, * Såväl det ena som det andra har man likväl af dogmatiska skäl ihärdigt förnekat. Och som det inflytande zoroasterläran haft på judendomen redan lange sedan varit af vetenskapen påpekadt, har man velat anse denna åsikt »antikverad», ehuru man ej förmått förebringa något slags vederläggning af de förnuftsskäl och historiska intyg, på hvilka ifrågavarande åsikt grundar sig. Det är redan i och för sig klart, att ett folk, så emottagligt som judarna under konungadömet för intryck från omgifvande nationer, icke kunde under mansåldrar lefva förströdt bland ett högre stående kulturfolk utan att i någon mån varda delaktigt i dess andliga egendom. Hvad judarnas själfständiga utveckling intill bahyloniska fångenskapen hade åstadkommit var en jordmån passande för omplantering af zoroasterlärans grundtankar. Än mer ökades denna emottaglighet genom judiska kultens dåvarande beskaffenhet. En af deras häfdatecknare (Jost, Geschichte des Judeathums) har yttrat: »De bland babylonier och perser lefvande israeliternas religion grundade sig mer på historiska minnen än på en bestämd lära.» Bredvid sitt utförliga offerceremoniell ägde kulten nämligen en ganska outbildad dogmatik och var ända till Esra i saknad af erkända urkunder. »Jahveh är vår Gud, den mäktigaste af alla gudar», och »Jahveh har med Israel stiftat ett förbund till evig tid» se där i få ord summan af läran; de flesta af de bortförda torde icke ens haft dessa satser inne (jämför Jer. 44: 18). Man misstager sig för öfrigt, om man tror, att det kaldeiskt-persiska inflytandet på israelitern var inskränkt till tiden för deras nödtvungna fångenskap. Antalet af israeliter, som år 536 under Serubabels ledning återvände till Palestina, uppgifves (Esra 2: 64-65) till 42,360 män med hustrur och barn jemte 7,337 tjänare och tjänarinnor - en ringa hop mot dem, som kvarstannade. Den andra invandringen under Esra och Nehemja, som timade år 459, således 129 år efter Juda rikes förstöring af Nebukadnezar, omfattade, likasom den förra, blott en del af folket. Först vid Esras tid skedde omfattande, ihärdiga och fruktbärande ansträngningar för att göra den mosaiska lagen känd och gällande; dit intills var fältet helt och hållet öppet för det persiska inflytandet, hvilket måste verkat desto mäktigare och mer ostördt, som israeliterna ansågo perserna dyrka samme gud som de själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
