- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
491

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Till läran om de yttersta tingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betyder en termin, som icke är någon termin. Redan i och
för sig vore denna invändning af föga värde, men hennes
giltighet upphäfves alldeles af den följande versen 25,
som visar, att Jesus menar, att han kunde gälda sin skuld,
ehuru han på räkenskapsdagen (v. 23-24) icke förmådde det
i reda penningar, ty konungen befaller där, att allt hvad
han, den skyldige, ägde skulle säljas och skulden betalas.
- Liknelsens sedliga grundtanke uttryckes med de orden: Så
(som han gjorde med den obarmhärtige tjänaren) skall ock
min himmelske fader göra med eder, om I icke af hjärtat
förlåten hvar en sin broder hans öfverträdelse.
Nya testamentets upprepade förklaring, att hvar
och en skall dömas efter sina gärningar, ehvad de varit
goda eller onda, förutsätter oräkneliga i hvarandra
öfvergående gradationer såväl i saligheten som i
osaligheten. Hon förutsätter, att äfven de benådade och
saliggjorda - enär de alla, utom Kristus, dock veta med
sig mycket ondt och stor ofullkomlighet föra med sig in
evigheten ett skuldmedvetande, hvilket ej utplånas utan
den mån som de lefva sig in i Kristus och i den mystiska
föreningen med honom varda likhildade med Guds sons bild.
Hon förutsätter, att där den svagaste glimt af
människoaktning, af rättskänsla, af barmhärtighet, af
vördnad för sanningen har, om också endast för ett
ögonblick, lyst in i en fördärfvad vilja och yppat sig i
en obotfärdig varelses gärning, så skall denna viljeakt
och denna gärning följa henne efter i Gehenna och varda
henne äfven där en ljusglimt i mörkret. Däraf är tydligt,
att gränsen mellan lön och straff icke är alldeles
densamma som gränsen mellan saligheten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free