Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin personlighet, hvilken vinnes genom det siunligas
underordnande under det förnuftiga, och en harmoni blott
inom det sinnliga, men att hon dock ej kan undgå att sträfva
utöfver hvarje disharmoniskt tillstånd och att på ett antingen
ändamålsenligt eller ändamålsvidrigt sätt söka harmoni. Alltid
är det ett verkligt eller förment behof, alltså en känsla af
otillfredsställelse med det närvarande, som hon söker afhjälpa
genom sin verksamhet, denna må nu vara teoretisk, praktisk
eller estetisk.
Af det anförda - torde man invända - synes närmast
ingenting annat följa, än att Gud genom sin närvaro i
människan ständigt uppfordrar henne att genom det sinnligas
användning i andens tjänst söka den sanna harmonien eller
den eviga saligheten. Om nu människan i kraft af sin frihet
handlar emot denna uppfordran och, i stället för att betrakta
Gud såsom den högsta ledande principen för sin verksamhet,
vänder sig till det sinnliga, timliga och förgängliga och
däri söker sin tillfredsställelse - huru går det då med det
ändamål, som Gud i människan fullföljer? Kan det vara åt
hennes frihet öfverlåtet att göra dess uppnående om intet?
Och om detta ej är tänkbart, blifver ej då den mänskliga
friheten upphäfd? - Till de häri liggande svårigheterna komma
äfven den, att den yttre naturen, som verkar efter en annan
princip än friheten och efter andra lagar än de etiska, synes
kunna lägga oöfverstigliga hinder i vägen för den mänskliga
utvecklingen, så framt ej Gud såsom en hemlig regissör bakom
kulisserna på ett utomordentligt sätt träder emellan och
bringar naturens verksamhet i öfverensstämmelse med människans
ändamål.
Vid försöket att undanrödja dessa svårigheter kunna vi
utgå från den anmärkningen, att man, utan att underskatta den
beklagliga roll, som det moraliskt onda spelar i människans
värld, tryggt kan antaga, att dess segrar icke kunna vara annat
än temporära eller öfvergående, och att det slutligen skall
fullkomligt öfvervinnas på frihetens egen väg, änskönt det icke
kan ske uti människans närvarande lif. Vi grunda detta vårt
antagande på den motsägelse, hvari det onda står till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
