Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böckerna utan uppehör, och förnämligast en af dem i ett
långt, grått skägg och med glödande eldögon; det var
filosofen Kant. Gubben hade alltid satt honom i en viss
parallel med Spinoza. Det slog prosten för hufvudet, att
magister Falellelej möjligen kunde vara besmittad med denna
tänkares satser och härigenom hemligen eller uppenbarligen
försöka utbreda villomeningar i församlingen. För att
genast i begynnelsen qväfva det öfverhängande onda, ansåg
gubben, att predikstolen vore den tjenligaste plats,
hvarifrån man kunde utdrifva djefvulen och allt hans väsende.
Han hade visserligen icke följande söndag ärnat predika,
men i stället låta magister Falallelej försöka sig. Nu
förändrades denna plan, i det han sjelf beslöt uppträda med
all den andans kraft, som var möjlig. Han framletade för
den skull: 1:o de sju och tjugo bevisen på Guds tillvarelse;
2:o Benzelii Epitome; 3:o Rydelii förnuftsöfningar; 4:o
Uttåg ur Kantiska filosofien, till bestyrkande, att den leder
till neologi; 5:o Norborgs och Bælters postillor, samt
Serivers själaskatt. Sålunda utrustad ansåg han sig stark nog
att bjuda den lede fienden, den gamle ormen och draken
en öppen fejd. Härtill lämpade sig dagens evangelium
förträffligt. Det afhandlade de falska profeter, som gå
omkring i fårakläder, men invärtes äro glupande ulfvar.
Prosten var hardt nära hela veckan sysselsatt med dessa
tillrustningar.
Söndags morgonen stack gubben ganska tidigt och med
en triumferande min hufvudet ut genom fönstret, för att
liksom forska kring rymden, om några irrmoln kunde
upptäckas. De funnos ej. Himmelen låg uppslagen som ett
evangelium. Från hvarje punkt framblixtrade ljus och frid
och fröjd till det minsta stoftgrand. Ett förklaringssken
nedströmmade från fästet på kullar och bergstoppar.
Morgonrodnan hade, såsom en förelöpare, beredt vägen och
bespisat sig med honungsdagg och manna; nu uppgick
solen att lysa, värma, vederqvicka, läka och trösta, återge
den blinde sin syn, den döfve sin hörsel, den lame sin fot
och sjelfva de döda uppväckelse och nytt lif. Gubben tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
