Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schagerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHAGERSTRÖM
värmen i hennes blickar, att han inte märkte hur hennes
kärlek kringsvepte honom.
Han för sin del tyckte, att den fyllde hela rummet. Han
kände kraften av dess strålar ända bort till hörnet, där han
satt. Han fick hjärtklappning av den.
Han erfor ett livligt obehag vid tanken på att hon stod
där och lyssnade till alla dessa smädelser, som föreföll
honom fullkomligt orimliga och obestyrkta. Han gjorde en
rörelse för att stiga upp.
Då vände Charlotte blicken åt hans håll och upptäckte
honom borta i dunklet. Hon måtte ha förstått hans otålighet.
Hon gav honom ett litet leende av samförstånd och lade
fingret på munnen till ett tecken, att han inte borde röja
henne.
Ögonblicket därefter försvann hon lika tyst, som hon hade
kommit. Varken prosten eller fästmannen visste, att hon hade
varit inne i rummet. Från detta ögonblick kom en stor oro
över Schagerström. Han hade förut inte frågat mycket efter
Karl-Arturs tirader. Han trodde, att det hela rörde sig om
ett gräl mellan de älskande, som skulle ställas till rätta av
sig självt, så snart som fästmannen hade hunnit lugna sig.
Men sedan han hade sett Charlotte, förstod han, att det var
ett verkligt sorgespel, som hade utspelats i prostgården.
Och eftersom det tycktes vara han själv, som genom sitt
obetänksamma frieri hade givit anledning till olyckan, så
började han söka efter en utväg att försona de tvistande.
Det gällde att bevisa Charlottes oskuld. Det borde inte
erbjuda alltför stora svårigheter.
Såsom stor egendomsherre och ordförande i många
styrelser hade han fått uppöva sin förmåga att förlika stridiga
viljor. Han var nästan säker om att han inom kort skulle
se sin väg klar framför sig.
Just som Karl-Artur var kommen till slutet med sin
utläggning, hördes en gammal människas tunga steg i
ytterrummet, och prostinnan Regina Forsius visade sig på
tröskeln. Hon fick genast ögonen på Schagerström.
— Vad i all sin dar, är brukspatron här igen?
Det kom enkelt och naturligt, rena, rama förvåningen.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
