Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diligensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DILIGENSEN
DILIGENSEN.
1.
Då Schagerström lämnade Korskyrka prostgård efter sitt
andra frieri, kände han alls ingen lust att gapskratta.
Dagen förut hade han rest därifrån med uppbyggt sinne,
därför att han trodde sig ha mött en stolt och oegennyttig
karaktär. Nu däremot, då Charlotte Löwensköld hade visat
sig lågsinnad och beräknande, kände han en djup
nedstämdhet.
Detta hans missmod var så pass allvarligt, att han började
förstå, att den unga flickan hade gjort ett starkare intryck
på honom, än han hittills hade anat.
— Tusan hakar, mumlade han, om hon hade stått provet,
så är jag rädd för att jag hade blivit kär i henne.
Detta kunde däremot aldrig komma i fråga, sedan hon hade
avslöjat sin rätta sinnesart. Visserligen måste han gifta sig
med henne, men han kände sig själv. En kvinna, som var
intrigant, opålitlig och penninghungrig, skulle han aldrig
kunna älska.
Schagerström åkte denna dag i en liten täckvagn, som
han alltid begagnade vid sina långresor. Nu fällde han
plötsligen ner lädergardinerna för vagnsfönstema. Det plågade
honom att se det eviga solskenet och de med rika skördar
stoltserande åkrarna.
Men då han inte hade något annat för ögonen, visade sig
oupphörligen i vagnens dunkel en förtjusande syn. Han såg
Charlotte, då hon böjde sig fram ur dörröppningen och
betraktade unge Ekenstedt. Om någonsin kärlek hade strålat
ur ett ansikte, så var det ur hennes.
Men så ofta denna bild framträdde, blev den unge
brukspatronen rasande.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
