Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domprostinnans begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMPROSTINNANS BEGRAVNING
Hon skyndade till fönstret för att lossa fönsterhakarna och
kalla tillbaka brodern. Men den översta haken hade suttit
litet illa till, så att modern hade fått tid på sig att förbjuda
henne att öppna.
— Du får inte. Låt det vara! hade hon sagt.
Men fru Arcker hade ändå kastat upp fönstret och lutat
sig ut för att ropa på Karl-Artur.
Då hade emellertid överstinnan med sin allra strängaste
röst förbjudit henne detta och tvingat henne att lägga på
hakarna. Sedan hade hon bestämt sagt ifrån, att varken
döttrarna eller någon annan skulle få kalla hem Karl-Artur.
Och nu önskade hon, att översten skulle komma in till henne
i sängkammarn, antagligen för att få ge honom samma
tillsägelse.
Översten reste sig för att gå in till sin fru, och
Schager-ström begagnade tillfället att fråga efter överstinnans
tillstånd.
— Söta mor har litet plågor, sade fru Eva, men det skulle
ingenting betyda, om bara Karl-Artur komme tillbaka. Den
som finge springa ut i staden och söka honom!
— Jag förstår, att fru överstinnan är mycket fästad vid
sin son, sade Schagerström.
— O ja, brukspatron! Söta mor frågar inte efter någon
annan än honom. Och nu ligger hon ju och tänker på att
fastän han vet, att hon är sjuk, så kommer han inte till
henne, utan springer efter den där kullan. Det är mycket
hårt för söta mor. Och vi får inte en gång ta reda på honom
åt henne.
— Jag förstår fru överstinnans känslor i detta fall, sade
Schagerström. Men mig har hon inte förbjudit att söka efter
sonen, och jag ska nu gå ut och göra mitt bästa för att finna
honom.
Han var redan på väg ut ur rummet, då översten kom
tillbaka.
— Min hustru ber att få säga ett par ord till brukspatron,
sade han. Hon vill tacka brukspatron.
Han grep Schagerström vid handen och ledde honom med
en viss högtidlighet in i sjukrummet.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
