Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödmjukhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödmjukhet.
741
förfoga, till ett stilla umgänge med Gud. Hon var väl
hemmastadd i vetenskaperna oeh till och med en lycklig
skaldinna, så att hon öfversatt psalmerna till tyska och satt
musik till dem åt sin gemål, som var en stor musikkännare
och skicklig klaverspelare. Före sin död förordnade hon,
att man skulle skrifva på hennes kista: »Eleonora, en fattig
syndare».
Gustaf II Adolfs ödmjukhet. — Då de käjserliga
härarna under det trettioåriga kriget (1618—1648) förföljde
de evangeliska i Tyskland, uppbrände städer och byar och
ödelade hela länder, kom vår store konung Gustaf II till
Tyskland och vardt snart af protestanterna hälsad som en
räddande ängel. Sachsarna ansågo honom hardt när som
en jordisk frälsare, de kysste hans kläder, ja till och med
hans stöflar. Men allt detta bekymrade den fromme, ödmjuke
konungen, så att han sade: »Våra saker stå på en god fot,
men jag fruktar, att Gud skall straffa mig för detta folkets
dårskap. Ser det icke ut, som om det ville göra mig till
sin afgud, fastän jag icke är värd att upplösa Herrens
skoremmar. Huru lätt är det icke för Gud att låta både
mig och dem finna, att jag ingenting annat är än en syndig,
dödlig människa! Store Gud, du är mitt vittne, liuru allt
detta misshagar mig! Jag öfverlämnar mig i din vilja!»
En god förklaring. — Käjsar Wilhelm I af Tyskland
inbjöd efter det senaste tysk-franska kriget några af de
officerare, som särskildt utmärkt sig, till sitt bord. Då han,
efter det de stigit upp från bordet, språkade några ord med
hvar och en bland gästerna, framställde han till en af dem
följande fråga: »Kan ni förklara för mig, huru allt detta
kunnat hända mig?» (Samtalet hade nämligen rört sig
kring hans uppstigande på tronen och de stora framgångar,
som Tyskland haft i kriget med Frankrike.) — Gästen
svarade leende: »Ers majestät, det är mycket lätt att
förklara.» — »Lätt?» återtog käjsaren. »Och på hvad grund
kan ni säga så?» — »Jo, det är hufvudsakligen för tre
orsakers skull.» — »Tre orsaker!» utbrast käjsaren, »jag
vet knappt en enda orsak härtill, men låt mig då höra edra
tre orsaker.» ■— >För det första», förklarade gästen, »har ers
majestät ärft sin fromme, gudfruktige faders och sin fromma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
