Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Hufeisenausbiegung ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-ausbiegung, f -en ark. hästskoformig
utböjning, arkad. -bogen, m -s - ark. hästskobåge.
-dorn, m -[e]s -en O hästskodorn. -form, f
en hästskoform. Iwförm’g, a hästskoformig.
-gestalt, f, se -form. -magnet, m -[e]s -e fys.
hästsko magnet, -maschine, f -n ⚙
hästsko-maskin. -messer, se Huf messer II. -nase, f
zool. Rhinolophus hästsko-, blad|näsa. -niere, f
-n anat. hästskonjure. -rundbogen, m -s - ark.
rund hästskobåge. -schmiedemaschine,
*t-maschine. -Spitzbogen, m -s - ark. spetsig
hästskobåge. -stange, f -n hästskostång. -tasche,
f -n hästskoticka. -tisch, m -es -e
hästsko-bord. -zange, f -»§ hovslagartång.
huf|en, -te ge-t I. intr 1. [s] om dragare stryka
bakåt el. baklänges. 2. [h] om hä«t»r slå
bakut. II. tr 1. få att stryka bakåt. 2. förse med
hov, sko. Gehuft behovad, försedd med hov
el. klöv; gehuftes Tier hovdjur.
Hufener, Hiifener, se Hüfner.
Hufen‖gericht, se Hofgericht 2. -gut, n -[e]s -erf
ung. hemman, gård. -meister, m förr ung.
uppbördsman över skattepliktiga hemmansägare. -sChlag,
m -[e]s -e† i »Hufen» delad åker. -schoß, t»
-es -e[f], -steuer, f -n förr grundskatt.
Huflientzündung, f -en veter, hovinflammation,
fång. -feile, f, se -raspel. h-förrn i g, a
hov-formig. h-füßig, a försedd med hovar el.
klövar. -gånger, m zool hovdjur, -gelenk, n
-[e]s -e reter. hovled. -geschwür, n -[e]s -e
veter. hovböld. -grind, m -[e]s veter. hov-,
strål|-röta. -haar, n -[e]s -e veter. hovskägg,
-hammer, m -s ’-† ø hovslagarhammare. -h-ig, a
t sms. -hovad, t. ex. hart-kissen, n
hovunderlägg. -kitt, m -[e]s -e hovkitt. -klemme,
f, se -zwang, -kluft, se Hornkluft, -knorpel,
m hovbrosk. -knorpelfistel, f -n reter.
hov-broskfistel. -krankheiten, pl hovlidanden,
-kratze, f -n ⚙ hovkrats. -krone, f -n veter.
hovkroua. -latticll, m bot. Tuisilago farfara
häst-hovsört. Großer, weißer <v> Petasitts officinalis
pestilensrot. h-los, a utan hov(ar) el. klöv(ar).
-messer, I. m reter. hovmätare, podometer.
II. n ⚙ hovkniv. -nagel, m -s -† ⚙
hästsko-söm. -nageleisen, n ⚙ sömjärn.
Hüfner m -s - hemmansägare (jfr Hufe),
-mei-er, «e Dreiviertelbauer.
Huflpolster, -kissen. -raspel, f -n ⚙
hovrasp. -ritterling, rn bot. Tricholoma gambosum
hov-svamp, vårmusseron. -räumer, m, se -kratze.
-salbe, f -n hovsalva. -säugetier, se -tier.
-säum, m -[e]s -e†, se -krone. -schaden, m -s
-f hov|skada, -utslag, -schlag, m -[e]s -e† 1.
se -beschlag. 2. hovslag. 3. slag av hov el.
klöv. 4. hästskospår, märke efter hästsko.
5. »i* dragväg (för hästar, som hala fram en båt). 5.
se Hufenschlag. -Schmied, m -[e]s -e 1.
hov|-slagare, -smed. 2. t bildl. F kludder.
-schmiede, f -n hov|slageri, -smedja, -schmiedeisen,
n ⚙ hästskojärn. -schmiedgewerbe, n s
hovslag|aryrke, -eri. -schuh, m -[e]s -e ⚙
hovsko. -schwinden, n -s , se -abfalL -sohle,
f -n veter. hovsula. -sonde, f -n re ter.
hov-sond. -spalte, se Hornkluft, -spat, m reter.
hovspatt. -spur, f -en, se -schlag 4. -Stiefel, m
se -schuh.
Hüft‖ader, f -n anat. höftåder. -hein, n -[e]s -e
anat. höftben, -beinloch, n -[e]s -er† »nat.
höftbenshåla. -e, f -n 1. höft, ro. fest!
gymn. höfter fäst! 2. länd. Sich Ydie
gürten omgjorda sina länder. 3. galleritask.
-en- i sms., se Hüft-, -gelenk, n -[e]s -e anat.
höftled, -gelenkentzündung, f -en läk.
höft|-ledsinflammation, -sjuka, -gelenklahmheit, se
-lahmheit, -gicht, f läk. höftgikt. -glied, »
-[e]s -er, se Hüfte 1. -horn, se Hifthorn.
Huftier, n -[e]s -e zool. hovdjur,
hüftig, m med höfter; i sht i sms., t. ex. schön~.
Hüft‖knochen, m -s se -hein. h-lahm, a
höftlam. -lahmheit, f -en läk. höftlamhet, -nerv,
m -s o. -en -en anat. höftnerv. -pfanne, f -n
, anat. höftledpanna.
Huftritt m -[e]s -e spark (med hoven).
Hüftlischmerz m -es -en läk. höftsmärta,
koxal-gi. -stück, n -[e]s -e slakt, lårstycke, -stütz,
m -es O gymn. höftfäste, »höfter fäst», -tuch,
n -[e]s -er† höftkläde. -Verrenkung, f -en
läk. höftvrickning. -weh, n -[e]s O läk.
höftvärk, ischias. Jfr Lenden-.
Huf‖wand, f -e† reter. hovvägg. h-wulstig, a reter.
~ werden få horn|spalt, -spricka, -zange,
f -n ⚙ hovtång, h-zerstampft, a nedtrampad
av hästhovar, -zeug, n -[e]s ⚙
hovslagar-verktyg. -zwang, m -[e]s O veter. hovtrång.
h-zwangig, h-zwängig, a reter. behäftad med
hovtrång, trånghovad.
Hügel m -s - (dim. -chen -ein) 1. kulle,
upphöjning, backe, brink, (jord)hög. E-n ~
bilden äv. upptorna sig. jfr Grabhügel. 2. anat.
hög, knöl. Iwab, adv ned-, ut|för kullen el.
backen, -abhang, m -[e]s -e† backsluttning,
h-abwärts, adv ned el. mot backen, -ameise,
se Waldameise, h^an, adv uppför kullen el.
backen, h^artig [?a:], se h^ig 1. h^auf, se
h^an. -bewohner, m bergsbo, -erdbeerë, f
bot. Fragaria coiiina backsmultron. likformig, se
h^ig. -fuß, m -es fot av en kulle, -grab, n
-[e]s -er† gravhög, -hain, m -[e]s -e
skog-beväxt kulle, h^icht, se föij. h~ig, a 1.
liknande en kulle. 2. uppfylld av kullar,
backig, kuperad, -kämm, m -[e]s -e† backkrön,
-kette, se -reihe. -land, n -[e]s småkulligfc
el. kuperat land.
hügel|n, -te ge-t tr göra backig »i. kullig, bilda
till en kulle. Gehügelt p p o. a a) se hügelig 2.
6) bildande kullar; i sms. -kullig.
Hügellipflug m -[e]s-ef skumplog. -region, f
en kullregion, kuperad region, h-reich, a
rik på kullar el. backar, mycket kuperad,
-reihe, f -n rad, kedja el. räcka av kullar, ås.
-rücken, m -s - ås; jfr -kämm, -spitze, f -n
spets el. topp av en kulle. -Stadt, f på kul-
O saknar plur. † omljud. F familjärt. P lägre språk. ᚼ mindre brukl. ⚔ militärisk term. ⚓ sjöterm. ⚙ teknisk term.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
