Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - AGE...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AGE AGE <poem> — Fn. ægiligr, adj. förskräcklig, fruktansvärd; n. agaleg, fht. egislih, adj. förfärlig, mht. egelich, eislich, fsax. egeslic, id. Ageligt, aglit, adv. a) förskräckligt, fasansvärdt. Kl., öl.; b) utmärkt,, förträffligt. "Aglit rart," utomordentligt bra. Öl. — N. agale, adv. förskräckligt, förfärligt. Ager, adj. varsam, rädd, lättskrämd. "Fogeln ä ager", svår att komma på skotthåll. Fl. (Kimito). Föraga sej, v. r. högligen förundra sig. Kl., bl. </poem> AGARN, s. akarn. AGEL, aglastång, m. vagnstång. Hl. — Jfr bay. eichsel, f. id.; d. dial. agle, v. n. vackla, runka. AGENÅT, agönåt, adv. baklänges. "Falla agenåt." Hs. Åtanåt, åtåbak, id. Hs. Jfr ang, angest. AGG 1, adj. afvig. "Agg sia," afviga sidan. Nb., vb., mp. "Agsia," id. Hs. (Db., Bj.). — Agug, 1) afvig.; 2) baklänges. "Ho gjåkk agug från en," hon gick baklänges från honom, d. ä. hon ville (eller kunde) icke stå honom emot. Hs. (Bj.). AGG 2, f. 1) bakvatten, motström; det vatten, som i en elf går emot strömen, i synnerhet invid landet; äfven vattenhvirfvel nedanför ett vattenfall. Nb., vb., åm. Agga, f. id. Vb. Aggåström, m. id. Vb. (Skellefte.) ; 2) våg, som drifves mot stranden. "Sätt int båten i åväders sidon, så aggon driver 'an på steinan." Fl. (Öb.); 3) vågens återfall, hafsvåg, som från land slår tillbaka. "Aggen tog ut honom." Hs. Agga, f. id. Neckens magt kallas aggä. G. — N. ag n., "bølgegang, søgang;" jfr sanskr. ag, att hastigt gå. <poem> Agga , v. n. ro baklänges, stryka, mynda. Åm. </poem> AGGA, v. a. 1 1) förarga, reta, göra ondt. Kl. Agg. Vb.; 2) oroa. Vg. <poem> Agg, aggig, adj. retsam , grälig, vresig. Hl. — Fn. agg, n. gräl, träta; n. agg, n. oro, förtret; agga, v. a, oroa, ängsla. </poem> AGITO, adj. vida kunnig. Vb. — Fn. ágætr, ryktbar, berömd; af á, alltid, géta, omtala. AGJODHT, el. ÅGJORDHT, adj. mogen. "Korna jär agjodht," kornet är moget. Vb. — Fn. gerr, (p. p. af géra), absolutus, consummatus. AGLI(G), adj. vacker, angenäm. Dl. Jfr eglen. AGLIT, adv. medelmåttigt. Dl. (Ihre.) AGN 1, (pl. agn), n. 1) fiskyngel, små fisk. Sdm., nk., vg.; 2) lockbete på krok för fiskar. Skriftspr. — Fn. o. n. agn, n. id. <poem> Agna, el. Ägna, v. a. 1 sätta agn eller lockbete på krok för fiskar. Ög. (Ydre.) Agna (angna), id. Hs. (Db., Bj.). Angän (ipf. angnä), id.Vb. </poem> AGN 2, f. Ett spikevedsträ säges "klyvas på agn," när klofvet går genom alla årens lager ("på börst" Ul.), men på flask, när det ena lagret afskalas efter det andra ("på fless" Ul.). Vg., ög. AGNAGJUTA , f. 1) qvarnränna, (qvarndamm ; 2) afdelt, inhägnadt rum. Kl. S. gjuta. AGN-BLÄSO (def. -on), f. eg. agn-blåserska; dryfta, vanna. Fl. (Öb.) AGN-BRÖ(D), n. bröd af agnar, hvilka siktas och i badstuga torkas, samt derefter uppblandas med en ringa del mjöl. Vl. (Elfd., Fryksd.). AGNLÄTT, adj. (om säd) som blifvit hvit på agnen af frost eller torka. Hl. Jfr fn. litr, m. färg. AGRE, m. hafre. V). (Finnskog.) Hager, id. Jtl. (Hallens s:n, enl. R. Dybeck) Ager, Avena fatua. Ö. Dl. Liot~'agär, ljot-'agär, id. Dl. (Elfd., Mora, Våmh., Orsa.). S. liot. <poem> Agerbröd, n. hafrebröd. Dl. (Elfd.). Agertuppa, f. hafre-ax. Ö. Dl. </poem> AGSÖNNES, adv. bakfram. "Går du agsönnes, så faller du agenåter." Hs. Jfr agenåt. AHÄLLA, s. a, 1. AIS', v. n. resa orolig till och ifrån. Fl. (Nerpes, Öb.) AJA SEJ, v. r. 1 klaga, jämra sig. Vg. Aja se. Sm., bl. Aja, åja sej. Ög., åm. AJGANES, comm., tillhörande huset, eget folk )( Lajgänes, comm. legohjon. "Vör har ain lajgänes." G. AJKONN, aikw'onn, m. ekorre. Dl. Ikur. Fl. — Fn. íkorni, m. id. <poem> Ajkónn-låja, f. ekorrebo. Dl. (Elfd.). </poem> AJKA-RUKKÄ, rutten ekved. G. Fn. eik, f. ek. AJMÄ, v.n. 1 utdunsta ångor. G. Immla, v. n. id. Kl. <poem> Ajm, m. 1) ånga. G. Åjm. Bl. — Fn. eymr, m. id.; 2) vinddrag, minsta flägt. S. G. </poem> AJN, (f. ain, n. ajtt), adj. och num. en. Vb., g. Ajn, ain, ein, ojn, oin (f. ajna, aina, eina, ojna, oina, n. ajt, ait, eit, ojt, oit). Sm. Ejn (i. ej, n. ejtt). Jtl., Jenn (f. je, n. jett). Dl. Ajn (f. ajn, n. ajtt) Sk. (Bjäre). — Moes. ains, fn. einn (f. ein, n. eitt), nht. ein, lat. unus, flat. oenus, oinus, id. Jfr en 1. AJN 2, f. en: Juniperus communis. Jtl.—sk. (Bjäre h.). — Fn. einer, m. id. <poem> Ajna, v. a. 1 beströ med enris. Sk. (Bjäre h.). Åjne. Bl. (Östra h.). Aines-knakå, f. torr gren eller rot af ene. S. G. Aines-kraklå, f. G. (Fårö). Ainäkrakä f. id. G. Jfr krake. </poem> AJN-BJÄLLING, s. ball. AJNK (1. ajntj), f. enka. Vb. — Fn. ekkja, f. id. AINKUM, adv. förgäfves. G. AJNLETT, s. lita 2. AJNMELÄ, n. pl. samtal mellan fyra ögon. G. — Fn. einmæli, n. pl. AINMATTE, adv. när man äter fisk eller kött utan bröd; när man äter ett enda slags mat. S. G. AJNSINNT, adj. egensinnig. Vb. — Jfr nht. einsinnig, id. AJNSNAPÄ, f. morkulla. G. AJNSTYDING, m. gammal ungkarl. G. — Fsv. enstöþingr, m. enstöding, som är ensam; fn. einstœdingr, m. som är blottad på vänner och hjelp; einstødr, adj. ensam, (som står ensam, ein, stødr, af standa, ipf. stód, conj. støða). AJNSYL, adj. envis. G. AJNTRÄTEN, ajnträtu, adj. envis, enträten. Vb. Ajntreten. G. Enträtten. Sm. Enträ. Vg. — Fsv. enthrætten, entrætin, id. (S. S. I, 127; III, 96); thrætten, id. (L. c. I, 103). Jfr trätten. AINVARLIHAIT, f. enslighet. "Åi min ainvarlihait," i min enslighet. S. G. AJN-VITTRA, f. årsgammal tacka, som ej fått lam. G. Jfr ajnävitter. AJNÄ, adv. ännu litet. "Kom hit litet ajnä." G, AJN-ÄTEN, adj. som vill hafva bättre mat än andra, äta bättre än andra. Vb. AJNÄ-VITTER, m. gumse, en vinter gammal. G. — Fn. vetr, m. vinter. Jfr envintring. AJN-ÖGD, adj. enögd. Vb. Jen-ögd. Dl. Enyed. Sk. — Fn. eineygr, nht. einäugig, einäuge, fht. einougi, id. AIRIKR, nom. pr. Erik. G. (F). AIS, m. is. Dl. — Fn. iss, m., nht. eis, n. id. <poem> Ais-ikkel (pl. -klär), m. is-pigg. Dl. (Våmh.) Ais-koka, f. isstycke, isblock. Dl. (Elfd.). </poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
