- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
7

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - ALL...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ALLA-STANS, adv. allestädes. Hl., bl.
Allom-stassom, allstass, allstans. Vb. — Fsv. allastaþi,
allastadz,
id: jfr fn. öllum stöđum.

ALL-BOTS-ROT, f. Pimpinella saxifraga. Nb.
(Wahlenb.).

ALLDER, adv. 1) alldrig;, ”Ander mar,” alldrig
(eg. alldrig mer). ”Allder mar ska hä ske (stje)”
Fl. (Nyl.). Aldr. Fl. (Öb.). Allerg. Hl.
Allär. Vb.; 2) nej; i svar. Fl. (Nyl.). — Fn.
aldreigi, aldregi, aldrei, alldrig; n, aldre, aldri, alder,
aller.


ALLE-GUBBE, m. hanne af alfogeln. G.

ALLEN, adv. alltid. Sm.

ALLEVÄJNE, adv. öfverallt, allestädes. S. Sk.
s. allvägs.

ALLFARlG, adj. farbar. Kl., sm.

ALLFAR-VÄG, m. landsväg. G. Allfaraväg,
allfarsväj.
Sk., hl. ”Der vöjser ej gres på allfarsväj.”
Ordspr. Sk. (Harjager). Allfarenväj, m. allmän
stråkväg till lands och sjös. Bhl. — Fn. alfarvegr; d.
alfarvej.

ALLMENSKA, v. a. fördöme! (lindrig svordom).
”A. ett tókkä tyg!” V. Nk.

ALLMENSKADE, adj. 1) förunderlig, ovanlig.
”Dä va en almenskade bråte”, förunderlig mängd.
Nk., sdm.; 2) lättfärdig. ”Du allmenskade skälm.”
Sdm. (Rek.). Elemenskad, id. Sdm. (Södertörn.)

ALLMODI(G), adj. af stor beskaffenhet. ”A.
sä(d).” Ög.

ALLMÄGTIGT, adv. mycket. Bhl. (Oroust o. Tj.).

ALLMÄJA, f. flock, samling af flera personer.
Bhl. Jfr fn. almúgi.

ALLMÄNHET, f. i uttrycket: ”för allmänheta”,
beständigt, städse. ”Kåk å måsug ä ho fälle, men
inte ligger ho för allmänheta”. Nk.,sdm.

ALLMÄNNING, f. allmänhet. Kl. (Tjust). — Fn.
allmenníng, f. hela folket. S. E. I, 559, str. 3.

ALLMÄNT, adv. i allmänhet, alldeles. ”Dä ä
allmänt för litä.” Nk.,sdm. ”Allmänt förskräkklit.”
Ög.,hl.

ALLMÄSE, adv. rätt, billigt. Sm.

ALLO 1, f. våg, bölja. Fl. (Nyl., enl. Hipping). —
Fn. alda, f. bölja; n. alda, olla, f. bölja, stor bölja;
fin. aallo, bölja; sp. ola; frans. houle; bret. houle; wal.
hoewal; ung. hullam, id.; skr. ullola, stor bölja.

ALLO 2, n. indecl., buller, oväsen. Hs.— bl. —
Ns. allo, id.; jfr nht. hallen, v. n, ljuda; fn. hvella,
v. n. genljuda.

ALLO, 3, ablat. af adj. all. ”Ja ä honom trogjen
mä allo flit.” ”Stor fara ä dä mä allo.” Sm.
Mä allone. adv. för alltid, helt och hållet. ”Ä du
flyttad mä allone?” Sm. ”Mä allone”, för alltid. Fl.
För allo, beständigt. Sdm. — Fn. med öllo,
omnino, omni ex parto. Fornmanna sögur. Vl, 44;
fht. mit allu, prorsus; fe. mëd ealle.

ALLOMBRY, n. pl. allt tillbehör. Öl. (N. Motet).

ALLOMLUNDA, adv. alldeles, på allt sätt, Sm.
(Vestbo). Allomlånnom, id. Vb. — Jfr fn. lund, f.
a) sinne, sinnesbeskaffenhet; b) sätt: marga lund,
på många sätt, á allar lundir, på alla sätt.

ALLRINGEN, ingen enda. Sm. (Smdr. af
alldrig ingen).

’ALLSA, v. a. 1 snedhugga (stockarne på knutarne
af ett hus, så att de passa in i fogningarne). ”Allsa
stukkin, allsa åv stukkin.” Dl. (Elfd., Mora). [1]

ALLSMÄGTIG, adj. 1) bestört, hastigt rädd.
”Han ble så a. ve’et.” Sk. (Oxie, N. Åsbo); 2)
vanmägtig, ”Hä ä så varmt, så menskjan blir rakt
allsmägti.” Fl. (Ingo).

ALLSTINGES, adv. alldeles. Sm.

ALLSTÄDES, adv. beständigt. G.

ALLSÅMÅ, adj. hel och hållen. ”Ji jär
lakablaut allsåmå.” Vb.

Alsuma, adv. helt och hållet. G.

ALLT, adv. redan. Ul.,-bl. — Fn. allt, adv.
omnino, certe, sane.

ALLT FÖR ETT, adv. alltjemt, stadigt. Vg., ög.
sdm.,nk. Allforett, u(d)forett. Sk. Allfritt. Hl.
Allfräjt. Vb. Udforett. Bl.

ALLT I HVARARUM, adv. esomoftast. Ög.
(Gullbergs h.).

ALLTILE, adv. alltid. Fl. (Öb.). — Fn. alltid.

ALLTRAJDU, allrajdu, adv. allaredan. G.

ALLT UT, adv. beständigt. Öl.

ALLVARS 1) adj. duglig, förståndig. ”Hou e
en allvars gröbb, hi’sen Maj;” 2) adv. a) på allvar.
A. ”Ljuver ’et?” B. ”Nej, allvars.” Fl. (Öb.); b)
alldeles. Kl.

ALLVER (pl. — vrar), m. hedar med svag
eller ingen skog; öde ställen. G. Allvare, m. stenig
utmark. Öl. Jfr sv. alf, m. grus-och klapperblandad
jord under matjorden; eller måhända lapp. all, adj,
hög, vare, berg; alla vare, ett högt berg.

Allvar-damp. m. större fölunge, som betar
på allvaren. Öl. S. damp.


ALLVODER, adj. halfannan. Åv-åder. Dl. [2]

ALL-VÄGS, adv. alltjemt, allestädes. G.— S.
alle-väjne.

ALLÄ, vid superlativer: allra. ”Allä bäst, allä
mest.” Nk.

ALME, coll. m. skogslund af almar. Sk. — Fn.
álmr, m. alm: ulmus.

ALMYKK, almöke, n. Epilobium angustifolium.
Vb. Almök. Nb. Almikk. Åm. (Leddinge), mp.
’Ö-mjök, (eg. hö-mjölk), id. Dl. Jfr ömökje. — Af
lapp. <I>almokke,</i> enl. Wahlenberg, Fl. Su.

ALNING, m. endast i sammans, med räkneord,
t. ex. en tolv-alning, m. en bjelke med 12 alnars
längd. Sk., hl., bl. — D. aling, tolvaling, id.

ALN-STIKKA, f. ett mått af två alnar. Ul. Jfr
Ihre, Gl. 798.

ALOR, f. pl. träskor (af al). Kl. (Aspelands,
Stranda h.).

AL-PESE, m. hannen af alfogeln: Anas
glacialis. Sdm. (Ornö). S. pese, alle-gubbe.

AL-SNARJE, coll. n. liten aldunge, bestående af
små alar. Sm., hl.

’ALS-TRASA, f. halsduk. Trasa, f. id. Dl. (Mora).
Trase, halstrase (def.-trasor), f. id. Hs. (Db.).

’ALV-GÄLLDING, ’alv-gällting, (hårdt g), m.
fargalt med blott en testlkel. Dl. (Våmh.). — Af
alv, half, gällding, snöping, (af gälda, v. a. snöpa
eller gäll, m. testikel). Jfr gil.

AMBATAS, v. d. 1 1) häftigt och kraftigt taga i.
Öl.; 2) brottjas, visa sig ostyrig. Anbatas, id. Kl.
S. batas. — Jfr moes. bautan, v. a. slå; fn. bauta,
id.; fht. amboszen, v. a. tundere.

AMBOLT, m. städ. Sk., hl. — D. ambolt, ns.
ambolt, anebolt (Schambach); holl. ambeld, nht.
amboss, m.; fht. anapoz (af fht. pozan, v. a., moes.
bautan, slå), sammalunda lat. incus, f. af cudere.

AMBRETT, m. Artemisia abrotanum. Hl. — D.
ambra.

AMBUL, ambylä, n. ämne till hvarjehanda. G. —
Fn. ambod, n. redskap, arbetstyg; fsv. anbud, u,
redskap.

AMINNE, n. åmynning. G. — Fn. mynni, n.
mynning.

AMM-BARN. n. barnhusbarn, Ul.


[1] Rättelse enl. s. 857: Allsa, läs: Alsa.
[2] Rättelse enl. s. 857: Allvoder, läs: Alvoder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free