- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
124

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FAG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


bl. Jfr sv. fagott, m. ett slags blåsinstrument.

FAGÄ (ipf. fagä el. fagdä), v, a. rensa
(ängarne från gamla löf om våren). G. Fn. fága, v. a.
rensa, polera; fe. fägjan, pryda; s. fäja.

FAIMAR, m. fimmerstång. Runö. Nht.
fehmerstang, id. Jfr femmer.

FAJE, m. 1) fader. Ög.,öl. Fajen vånn, vår
far; säger hustrun om sin man. Kl.; 2) husbonde.
Fajte, m. id. Ög.; 3) gammal gubbe. Sm.
(Östra h.); 4) gosse. ”En liten faje”. Ög. (Ydre).
Faje, faite, äro minskningsord af fader, far, m.
pater. Nfris, vaje, m. lille, käre far (Outzen, 69).
Jfr far.

FAJLVORDEN, adj. skadad, felaktig. G.

FAJT, fajta, fajtlagd, fajta-täisdag, fajtvid,
fajtvids-skatä,
s. fejt.

FAKKSA, v. a. 1 gripa i, med häftighet fatta
tag i något, gripa i kragen. ”Han va harm,
fakksa i armen å hållt mej”. Sk, (Tygelsjö i Oxie h ).
Jfr nht. fahen, fangen, v. a. taga, gripa; mht.
vâhen; fsax. fâhan; holl. vaan; fris. fân; moes.
fahan, id.; skr. pax, amplecti, capere.

FAKKT 1, f. hetsig sjukdom, i synnerhet
farsot eller annan långvarig och smittosam sjukdom.
Fl. (Ingo, Hütis kapell).

FAKKT 2, m. i sammans. hårfakkt, m.
hårgård, hårets beskaffenhet. ”Hästen har vakker
hårfakkt”. Dl. (nedre socknarne). I öfre
socknarne såsom Mora heter det ’årgär(d), m. ”’Ästn a
vakker årgär”. Fe. fæx, feax, fex, hår; e. faxed,
hårig; fht.fahs, n. hår id. (Graff 3, 446); fn. fax,
n. a) man: juba; b) stridt hår: seta; n. fax, man:
juba.

FAKKÄL (ipf. fakklä), v. n. göra hvad till
intet duger, fuska, göra något dåligt eller odugligt.
”Han fakklä vä di”, han fuskade dermed. Fikkäl
(ipf. fikklä), id. Vb. Wakkäl (ipf. wakklä), id. Nb.

Fakkäl, n. 1) odugligt arbete, strunt, lappri,
lekverk, leksak. Vb. Wakkel, n. id. Nb., vb.;
2) gyckel. Vb. Jfr måhända fn. fika, v. n.
skynda, eller fe. beficjan, v. a. bedraga; fâcen,
adj. svekfull. S. fikkla.

Fakkälmakar, m. 1) fuskare; 2)
gycklare. Vb.

FAKLA, v. a. 1 göra. ”Han har ej stort att
fakla mä”, han har ej mycket att komma sig före
med. Vl. Det synes såsom om ursprungliga
betydelsen af detta ord varit svänga, röra af och an.
Jfr fht.faclian, faclan, vibrare, agitare,
concutere; nht fackeln (Grimm, wb. 3, 1228); nassau
fackeln, ”sich hin und her bewegen” (Kehrein, 1,
132). I dagligt tal säga vi: han har ej stort att
svänga med.

FAKT 1, drift, framfart. Ög. Jfr härledningen
vid fakksa.

FAKT 2, s. fjuk.

FAKTER, fukter, tant. pl. 1) underliga
åthäfvor. Vl.,ög.,sk.,bl. Fukter, id. Hs. (Bj.), nk.,sdm.,
fl. (Nl.); 2) upptåg, pojkstreck. Fukkter. Vb.,ul.,
nk.,fl.,hl. Fukkter, fokkter. Bhl.

Dödsfakter, pl. dödsanfäktningar. Vg.,sk.

Fakkser, faser, pl. ovanliga åtbörder, som
göras med ansigtet och händerna. Fl. (Nl.).
Jfr fn. fas, n. åtbörd. Monne besl. med t.
fackse, faxe, f. skämt, narri, plur. faxen,
upptåg, infall? (Schmeller 1, 508. B. W. B. 1, 334).

Faktera, v. n. 1 uppföra sig, bära sig åt.
Hs, (Bj.).

Åfäkta sej, v. r. 1 hafva besynnerliga
åtbörder. Ul.

Åtfakkter, tant. pl. åtbörder; mest fula.
Vg. Fn. fettr, f. pl. opassande åtbörder; d.
fagter, id.; swz. fucht, f. hastig rörelse; skot.
fykefacks, upptåg; ns. fikfakker, vindböjtel.

FAL 1, adj. 1) som är till salu, kan få köpas.
Riksspr.; 2) ledig, sysslolös. ”Kwänni vert snart
fal”, qvarnen blir snart ledig till mäld. ”Kulla
er fal”, flickan är ledig till tjenst. Dl. (Elfd.,
Våmh.). I Mora heter det vanligast ledin.
”Kwänni bli snar ledin tä målå åv”, qvarnen blir
snart ledig att mala på. Fsv. faler (n. falt); fn.
falr; fht. val; nht. feil; bay. fail, fal (Schmeller
1, 523); d, fal, fal.

Fala, v. a. 1 vilja köpa, bjuda på. Fala på.
S. Sk., hl.,g. Fsv. fala, v. a. id. Fl. o. Bl.
1212; fn. och n. fala; d. dial. fale på, falle på;
fht. veilon; nht. falschen; bay. failen, failsen, id.
(Schmeller 1, 523); nassau fâlsen, id. (Kehrein,
1, 132).

Falka, v. a. 1 a) eg. vilja köpa, bjuda på.
Falka på. Riksspr.; b) sigta, måtta, erna. G.
Fsv. falka, v. a. bjuda på. S.S. 3, 90.

Fal el. fa’la, v. n. under lek och skämt
försumma sitt arbete. Fl. (Nerpes i Öb.).

FAL 2, adj. blek. Detta ord, som ej påträffas
i våra svenska fornurkunder, ej heller enbart i
våra munarter, lefver qvar i åtskilliga
ättlingar, som här nedan anföras. Fn. fölr, adj.
blek; fölva, v. a. att göra blek; fht. falo (gen.
falawes), adj. blek; mht. val (gen. valwes); nht.
fahl; bay. fal, falw (Schmeller 1, 525); holl.
vaal, blek, grå; fe. fealo (gen. fealeves); e.
fallow; e. dial, falewe; ryss. polovij; frans, fauve;
lit. palvas; böhm. plavy; pol. plowy; lat. pallidus;
skr. palita, id.

FaL, n. hvitt, tunnt stoft. Deraf
björkäfal, n. björkfrö, som vid fröfallningen
kringsprides af vinden. Nk.

Falki, m. falaska. G. Falke, m. falaska på
kol som hålla på att slockna. Nk. Fallke, m.
a) falaska; b) om sjuka menniskor säges: ”han
ligger som en fallke”, d. ä. blek, infallen. Sdm.
Falsk, farsk, m. falaska (t. ex. af brändt
papper), Nb.,vb. Falske (aa), m. falaska. Ul.
Falska, f. Hs. (Bj.). Falskå, id. Fl. (Ingo).
Falskji (uttal: fastji), id. Fl. (Pedersöre i Öb.).
Fåsen, fås’n, m. id. ”Jelden liv i fåsnan”, det
glöder under askan. Dl. (Mora, Elfd.). Fassna,
f. Dl. (Ohre). Farssna, f. id. Dl. (Malung).
Färskä, -n, m. id. Mp. Fn. fölski, m. cineres
albicantes; fsv. falaska, f. falaska. Spec. virg.,
s. 43; n, falkje, falskje, foskje, m. id.; fht.
falawisca, f. id.; mht. valwische; bay. falwisch, m.
id. (Schmeller 1, 523); nht. fahle, f. Diez,
(Etymol. wb. d. rom. spr.) anser ital. falavesca
för ett omkastadt favalesca, af favilla, f. lätt,
ännu glimmande aska.

Falme (aa), m. återstod af något förbrändt
(t, ex. papper). S. G. Fn. fölnan, f,; gl. f.
falmisch, f. favilla. Grimm, wb. 3, 1291,

Falmä, v. n. a) blekna, mista hy, färg;
falla i svimning; b) vissna; om vexter. N. G.

FaLna av, v. n. 1 a) sakta slockna; om
glödande kol; b) småningom aftaga; om sjuka
menniskor. Sdm. Faln (ipf. -), vissna. Falnä
(ipf. -näsä), v. d, id. "Blomma ha falnä sä",

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 02:37:59 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free