- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
149

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FLI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


det upptagna talesättet: ”midt äi flainä"
egentligen motsvarar hvad i landskapsmålen heter: ”midt
i grinan”.

Hufvu(d)fläta, m. ansigte. Sm, (Vestbo
h.; sälls.).

Tjur-fleta, m. tjurskalle, tjurhufvud, envis
menniska. Kl.

FLI, s. fly 1.

FLIA 1, s. fliota.

FL1A 2, s. fly 1.

FLIBB, m. dryck af öl, brännvin, sirap m. m.
G. E. flip (uttal. flipp), engelsk sjömansdryck.

FLIK 1, f. 1) kjortel. Hj.,dl.; 2) kläde om
halsen, halsduk. Halsflik, f. Hj.; 3) ficka på en
rock, rockficka. Rokkflik. Vg.,sm. (Vestbo).
Fn. flik, f. duk, tygstycke. Hákonarsaga
Hákonarsonar, 83 kap.

FLIK 2, f. lättsinnig flicka. Kl. Fn. flik, f.
lättsinnigt fruntimmer; flika, v. a. vårdslöst
behandla (Hald.).

FLIKA, v. n. spänna ut, böja sig ut. Kl. Fn.
flika, v. a. utspänna något liksom ett segel.

FLIKA AV, v. a. 1 hastigt afkläda. ”Flika
skjortan av någon”, med hast och såsom med halft
våld kläda skjortan af någon. ”Flika kläderna av
sej”, med hastighet afkläda sig. Fl. (Nl.). Jfr
flik 1.

FLIKKÄR, v. n. gäckas, göra narr af. Jtl.
Jfr härledningen vid fleka,

Flikker, n. 1) gäckeri, gyckel, upptåg,
skämt. Mp., åm. Flekker, n. id. Jtl.; 2)
smicker. Hs. (Rogsta, Tuna). Fsv. fliker,
smicker. Kg. Styr. 115: ”sannind sigia ok ey
med flikre fara”.

FLIMSA, v. n. 1 doppa bröd i flott och äta.
Dls.,ög. (Fornås s;n). Flinsa, id. Dl. Jfr fn.
flensa, v. a. slicka; flensari, m. snyltgäst,
tallrickslickare. S. flunsa.

FLINA (ipf. flen el. flinte, conj. flene el.
flinte, sup. flint), v. n. 1) med uppspärrad mun på
ett opassande sätt skratta, äfven medelst grin och
förvridande af ansigtet. Ög. Fliin (ipf. och sup.
flint eller flinä). Vb. Fläjnä. G. Detta verbum
flina, med svag böjning, fórekommer i denna
betydelse i alla munarter i Sverige och
Finland och bör således anses tillhöra riksspråket.
Flira, v. n. 1 id. Ög. (Gullbergs, Östkinds h.);
2) vara arg och vilja bitas; om hästar, då de lägga
öronen tillbaka, ”Ja törs inte gå te’n, han flinar
så illa”. Vm. Jfr grina; 3) gråta mycket ofta;
om barn. Sk. (Ox.). Fläjnä, id. G. N. flina
(flein, fline), v. n. småle; i synnerhet om
opassande skratt; flira, id. (Aasen, 102); d. dial. fline,
flire,
id. (Mlb., D.L. 120); fht. flannen; swz.
flimsen. I fn. förekommer detta ord ej, men är troligen
beslägtadt med fn. flenna, v. a. utspänna,
utsträcka; flenna, f. gap, öppning.

Flin, n. opassande skratt med vidt utdragen
mun. Allm., och bör derföre anses tillhöra
riksspråket.

Flined, adj. fallen för att flina, skrattsjuk,
flinig. Sk. D. dial. flürvoren, id.

Fline-kar, n. skrattsjuk menniska. S. Sk.
(Oxie).

Fline-trissa, f. skrattsjukt fruntimmer;
skällsord. Sk. (Ox., Färs, Ing.). Fline-fitta, f.
id. Sk. (Luggude).

Flis-gröt, m. eg. skratt-gröt. Flisgröt
säges den hafva ätit, som ej kan hålla sig från
skratt. Ög.

Fliss, n. halfqväft, opassande skratt; skratt
som sker i tysthet eller hemligt. Vb.,nk., vg.
Fliss, flis, fless, n. 1) id.; 2) otidigt beröm;
3) öfverdrifven kärleksbevisning. Sm. Ordet
ej mycket brukligt. Fn. fliss, n. cachinuus
creber.

Flissa, v. n. freqv. 1 skratta i mjugg,
oupphörligt småskratta, opassande skratta, ofta
utbrista i skratt, men med bemödande att hejda
sig. Jtl.,vl.,vg.,nk.,sdm.,ul.,hl. Flissa, flesa.
Dl. Flesa Hs. Flissa, flisa. Ög.,sm. Fliiss
(ipf. -ssä). Vb. Fles (ec). ”Flikk, ska du fles,
når gobbin talar?” Fl. (Öarne i Qv.). Fn.
flissa, v. n. patulo ore ridere; flytsa, v. n. id.
(Hald.); d. dial. flistre, v. n. ”le med
undertrykt latter”; fliinstre, id. (Mlb., D.L. 120.
Outzen, 84); e. dial. flizzin, hånfullt skratta.

Flitter, n. löje. Vb.

Flittär (ipf. flitträ), v. n. småskratta. Nb.,
vb. Flattär (ipf. flatträ), id. Vb. Tyska dial.
flittern.

FLINGA, flingra, s. flänga.

FLINGANDE, adj. 1) flink, hurtig. ”Kom i
flinganda fläng!” Vb., vl., vg., ög., sm.; 2) förträfflig,
utmärkt vacker. ”En flingande flekka”, en
förträfflig flicka. ”Ett flingande åkföre”. Sm. Af sv.
flink, adj. rask, driftig; ns. flink, adj. id. och
synes ordet från nedersaxiska munarten kommit
till oss. I nfris. och några tyska munarter, såsom
kring Hamburg, betyder flink, adj. till utseende

och väsende intagande, behaglig, liflig (Outzen,
82. Richey, Id. Hamb., B. W. B.), hvarmed bör
jemföras ns. flinkern, a) v. n. glänsa, lysa i
ögonen; b) pryda; fe. vlite, prydnad, fägring.

FLINKA PÅ, v. n. 1) springa fort. Hs.; 2)
v. a. uppmuntra, drifva på. Sdm.

FLINKA SEJ, v. r. 1 skynda sig. Ög. Af sv.
flink, adj.

FLINKFÄLU, s. fara 2.

FLINNRA (pl. flinner), f. flundra:
Pleuronectes. Bl.

FLINOG, flinug, adj. ”Flinog hatt”, hatt, som
har låga brätt. Dl. (Tuna, enl. Ihre. D.L. 46).

FLINSA, s. flimsa.

FLINT 1 (ii) [ipf. o. sup. flintä], v. a. 1)
(med flinta) slå. ”Fliint opp ell’n”, (med flinta
och eldstål) slå eld; 2) fig. slå till. ”Han flintä’n
vä öjrä”, han gaf honom en örfil. ”Han flintä
dill’n midt i trutn”, han slog honom midt på
munnen. Vb. Af sv. flinta, f. silex; fsv. flinta, f. id.
8.F.S. 7, 309.

FLINT 2, s. fles.

FLIOGA el. fljoga (pr. fliog, plur. fliogum,
ipf. flog, plur. flugum, sup. fluji), v. n. flyga.
Dl. (Elfd.). Flauga (pr. flaugur, plur. flauge,
ipf. flaug, plur. flugu, sup. flugi), G. I Åm.,
vb. och nb. höres detta verb under flera
skiftningar, hvaraf några må anföras. Flyge (flög,
flöje
), N. Åm.; flyg (flöjg, flugi),</i> Ume; flyg, (flög
flugi
), Bygde; fluug (flaug, flugjä), Skellefte;
fluuv (flöuv, fluvi), Löfånger; fleug el. flööu (fleu
el. fläo, flugi), Calix. Fluv (fiöuv, flugi). Fl.
(Öb.). Fsv. fliuga (ipf. flögh, pl. flughu) och i
GL. fliauga, id.; fn. fljúga (pr. flýg, ipf. fló och
flaug, sup. flogit), v. n. a) flyga; om foglar, m.
fl.; b) fly: fugere; n. fljuga (pr. flyg, ipf. flaug,
plur. flugo, sup. flogje); fht. fliugan; nht. fliegen;
fe. fleógan; e. fly; ffris. fliaga (Richthofen, 746);
d. flyve, flyga; jfr skr. plu, att löpa, flaksa.

Flag, m. blåst. S. Sk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:48:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free