- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
357

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifva missnöjd. "Ho kroknede i näsa, när ja
sa så". Ög. (Ydre).

Krok-skank, m. i uttrycket: "sätta
krok-skank för en", under brottning sätta sitt ben
bakom medkämpens för att dymedelst fälla
honom. Nk.

Kröka, v. n. 2 1) eg. göra krok, gå i krok.
Riksspr.; 2) vara begifven på dryckenskap.
"Kröka på armen", id. Allm. "Kröka armen",
id. Vm.

Te krogs, adv. till omväg, ur vägen. "Dä
ä en mil te krogs". Hl. D. d. til krogs, id.

KROKLI, adj. 1) skrynklig; 2) oredig, utan
ordning. Fl. (Nl.). Jfr fn. hrokkin, n. skrynklig. S.
krökla, kröklot.

KROM-BAGGE, kromling, s. krima.

KRONA, f. 1) eg. krona. Riksspr. Kruna, f.
a) id. Bhl., vg., sm., sk.; b) öfversta delen af hufvudet,
hjesse. Sk. Krangna, f. a) krona; deraf
åmkrangna, f. halmkrona som hänger i taket till
prydnad). Dl. (Elfd., Våmh.); b) krona eller huf
på en skorsten. Dl. (Elfd.); 2) stång att hänga
kläder på. Dl. (Lima). Fsv. krona, kruna, f. a)
krona. S.S. 1, 98; b) kronan, staten, den kungliga
magten. SML.; c) den runda, rakade plätten i
hufvudet hos katholska andliga. HL.; d) hårprydnad
hos jungfrur. St. Rimkr. s. 11; e) sår. L. c.
s. 48; deraf krona, kruna, kröna, v. a. kröna. S.
S. 1, 181, 235. St. Rimkr. s. 25. Sv. Pr. L. XX,
s. 241. SML. GL.; fn., n. kruna, f. krona; nht.
krone; e. crowne; fr. couronne, id.; af lt. corona.

Krena (krennte, krennt), v. a. kröna. Hs.
(Db.).

Kron-bo(d), m. kronohärberge eller kronan
tillhörigt magasin. Vb.

Krcn-fójt, m. kronofogde. Dl. (Mora).

Krono-rättare, m. kronofjerdingsman. Vg.

Kron-penningar, m. pl. mantalspenningar.
Nk.

Krune-bru, f. kronobrud, som bär krona. Sm.

Krune-bröllop, n. krono-bröllop, då bruden
är kronobrud. Sm.

Kryn (ipf. krynä, sup. krynt), v. a. kröna,
sätta krona på laggkärl till tecken att de äro
fullmåliga eller riktiga. Vb. Kryna, id. Fl.
(Ingo). Fn. krýna, kröna.

Krynar, m. som kröner kärl. Vb.

KRÓPP ( pl. -ar), m. 1) eg. kropp. Riksspr.
Krupp, G.; 2) menniska. "Dä ä ja inte krópp
te". Allm. Fsv. kropper, m. kropp; deraf
kropfylle, n. frosseri. S.S. 3, 24; kroplytter, adj. som
har lyte på kroppen. S.F.S. 6, 370; kropsrörelse,
f. kroppsrörelse. S.S. 2,143; fn. kroppr, m. kropp;
d. krop; nht. körper; fr. corps; lt. corpus.

Króppa-bötare, m. fältskär, chirurg. Sm.
(Vestra, Uppvidd.), kl.

Krópp-dryg, adj. groflemmad. Fl. (Nl.).

Króppäs (ipf. ), v. d. likna sig till kropp,
få sin rätta skapnad; 2) passa väl, tillsammans.
"Hä króppäs int". Vb.

KRÓPP 2, m. det öfversta af ett tak. "Han
sitter óppe på króppen". Vm. (Herv., Id.). Öfversta
delen af skogen Käglan kallas Kägla-krópp,
Fsv. kroppa-damb (kroppadampn), m. cistern el.
behållningsrum för att uppsamla regnvatten på
taket af en befästad borg. St. Rimkr. s. 126; e.
crop, "the highest part or end of any thing"
(S. Johnson); skot. crap, "the highest part or top
of any thing"; fe. cropp, m. spica; fr. croupe, f.
öfversta spetsen af ett berg eller höjden af ett
tak; gr. ϰορυφή, f. a) hjesse, öfversta delen af
ett hufvud; b) bergspets. Iliad. 2, 456; c)
öfverhufvud det högsta. Pind. Ol. 2, 14; jfr gr. 𝛞όρυς,
f. hjelm.

Króppa, v. a. 1 lägga halm på kroppåsen.
Sdm. (Ornö).

Krópp-ås-öl, n. undfägnad åt timmermän,
när de rest upp kroppåsen på ett tak och
dymedelst fullbordat husets upptimring. Vb.
Krópp-ås-kanna, f. id. Nk. I andra landskaper
säges i samma betydelse lykte-kanna, f.,
tak-öl, n.

Krubb-ås, m. kroppås, takås. Dl. (Elfd.).
Krupp-ås, m. id. Dl. (Våmh.).

Krubb-ås-stuga, f. ryggåsstuga. Dl. (Elfd.).

KRÓPP 3, m. Epilobium angustifolium. Sk.
Måhända beslägtadt med kropp 2 i anseende till
växtens höjd.

KRÓPP 4 (pl. -ar el. -er), m. 1) kokad klimp
af mjöl och vatten (i soppa). Nk., hl., vg. (Väne
h.). Króppa (pl -por), f. id. Sdm., vm., hl. (Värö;
kröpa, kråpa, f. id. Ög.; króppning (pl. -ar), f. id.
Dis., vl., vg., nk.; deraf sv. krópp-kakor, f. pl.; 2)
blodpalt. Hl. (Breared), kl., öl. Kröpa, kråpa, f.
id. Ög.

Króppan-brö, n. palt- eller blodbröd. Fl.
(Öb.).

KRÓPP 5, s. krimpa.

KRÓPPA 1 (pl. -por), f. ruda: Cyprinus Carassius.
Vg.

KRÓPPA 2, s. krópp 2 & 4.

KRÓPPIG, adj. rask, liflig. "En króppig
gubbe". Sm.

KRÓPPÅS-ÖL, s. krópp 2.

KROSKUR, adj. högmodig. G.

KRÓSS, n. 1) kors; 2) en börda hö af omkring 2
Lpund, korsformigt inknuten i ett täcke af hästhår;
gifves årligen till kapellanen i Elfdalen enligt en
gammal pastoralie-förening från 1600-talet. "Jet
króss ö" el. "jet ö-króss". Dl. (Elfd.). Kryss, n.
1) kors. "Krypa till krysset", blifva ödmjuk,
återvända till sin pligt. Sm., g., bl.; 2) korsformig
inskärning och sammanbindning vid träarbeten;
skåra, uti träkärlets laggar, hvaruti bottnen
insättes. Ög.–sk.; deraf kryss-järn, n. järnredskap till
detta ändamål. Ög.; kryssning, f. inskärning eller
fals i laggarne på ett träkärl och hvari bottnen
insättes. Nk.; 3) korsformig träställning, hvarpå
dörjen uppnystas. Bhl. Fsv. kross, kruss, kors,
n. kors. S.S. 1, 30; fn., n. kross, kors; fht. chrûzi,
chrûci, chriuzi, krûzi,
n. (Graff 4, 621); mht.
kriuze; nht. kreuz; d. kors; fr. croix; lt. crux, id.

Korsa sej, v. n. 1 1) (i riksspr.) göra
korstecken; 2) grufva sig, yttra högsta grad af
bestörtning. "Ja kórsar mej för’et". Allm.

Kors-blomma, f. örtslägtet Polygala.
Wahlenberg, fl. succ.

Kors-blicka, f. Menyanthes trifoliata. Nk.

Kórs-näta (pl. -tor), f. blindnässla: Lamium
album. Vg. §. näta.

Kórs-skank, m. "Slå kórs-skank", af rus
eller naturfel vingla med fötterna. Ög. (Ydre),
m. fl.

Kórs-träde, n. de hvarandra korsande
vattenfårorna på en åker. Ul. (Vendels s:n, enl.
R. Dybeck, Runa 1844, s. 89).

Kórs-ört, f. Galeopsis versicolor. Bl.
(Aspegren, Bl., fl.).

KROTA, s. kreta 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free