- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
466

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - NET ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


nerjan, v. a. alere, nutrire, sustentare, hvarmed
det troligen är beslägtadt. Jfr. moes. nasjan,
σώξειν. Holmboe deremot (s. 263) förmodar att
nest, reskost, ursprungligen betecknar det som
är sammanknutet, det hopbundna, sammanbundna,
af fn. nesta el. nista, v. a. nästa, nästa fast.

Nista, v. n. 1 utrusta med reskost, lägga
i matsäck. ”Nista till Stokkholm”. Dl.,
vm.,ul. (Rosl.). Nesta, Vl. (Elfd.): nest (ipf.
o, sup. nesta), Fl. (Öb.); nästa ut, Hj.; nääst
ut
, id. Jtl. Näst-gjera el. näst-giäl (ipf.
näst-gjol, sup. näst-gjodt), id. Vb.,nb. Nesta el.
nästa, v. a. lemna matvaror i föräring t. ex.
åt en barnsängshustru, till gille o. s. v. Hl.

(Himble, Viske h.). Fn. nesta och nista; n.
nista, v. a. utrusta med reskost; lapp. nestet, id.

Näste-gille, n. gille då förning (fon) lemnas.
Hl.

Näst-gäL (i st. f. näst-gärd), f. reskost,
matsäck, arbetskost. Vb.,nb. (Råneå).

Ut-nestning, f. matsäck, aflöning (i
synnerhet i mat). Dybeck, sv. vallv. s. 49.

NETTING, nätting el. neting, m. nejonöga:
Petromyzon fluviatilis. Nb.,vb.,mp.

NEU-BRÅTA, neu-stig, s. nyr.

NEV 1, m. knep. Sk. (Ljunits h.).

NEV 2, s. näv.

NI 1, pron. pers., i riksspr. nom. pl. af du; i
munarterna accus. pl., er. ”Hvö har jö gera me
ni”? hvad har jag att göra med er? ”Jö har
intet me ni te gera”. Hs. (Db., Ljusdal). Jfr
ne 1.

NI 1, s. nyr.

NI, nia, nii, s. nida.

NIA, v. a. 1 tilltala med ordet ni. ”Vet
hut, å nia mej inte”. Allm. ”Ni sitt i helvete
å smid spik”, svaras när man blir kallad ni.
Hs. ”Ni bor i helvete”, id. S. Sk.

NIANDE, adj. hårdnackad. ”Niande nej”.
Hs. (Bj.).

NIAUPI, s. niopa.

NIAUSTA, s. nysta 1.

NI-BONAS, s. nyr.

NID el. ni, n. hån, begabberi, skamlig
beskyllning. ”Göra ni av någon”, göra spe, narr, af
någon. Mp.,åm.,jtl. ”Göra ni tå nan”, id. Vb.
Fn. niđ, n. a) förolämpning, yttre våld; b) hån,
skymf; n. nid, n. skam, förtret; harm; flit. nid,
m. afund, hat, vrede, groll; fsx. niđ; ffris. nîd,
nîth, afund; mht. nit; nht. neid; nfris., holl. nijd;
d.,ns. nid, id. alla m.; fe. niđ, m. afund; ondska,
nedrighet; lapp. niddo, id.; lett. naids, m. hat,
fiendskap; gr. ὄ-νειδος, hån; skr. nid, tadel;
moes. neiþ, n. afund; fsv. niþ, nidh, n. a)
ursprungliga betydelsen har troligen, såsom,

språkfränderna utvisa, varit: afund; b) skada (genom
afund tillfogad); c) smädelse, skymf; 4) girighet.

Nia el. ni (ipf. nidde), v. a. begabba, på
ett groft och retande sätt skymfa. Hs. (Bj.,
Db.),åm. Nidas el nias, v. d. 1. Mp.; nies, id.
Jtl. Fn. niđa, förhåna, skämma ut; fe. niþan,
afundas; fht. nidôn, hata; moes. ga·naitjan,
smäda; lett. nîstu (præs. nîdu), afundas, hata;
skr. niúd, tadla, förhåna.

Ni ner sä, v. r. 2 söla, fläcka ner sig. Ni
åt sä
, id. Jtl.

Ni-göra, v. a. skälla ut någon. Åm.
(Själevad).

Nisam, adj, som begabbar. Åm. Fn.
niđ-samligr, nedrig.

Nis-hund, m. bakdantare. Mp.

Neder-nesa, ner·nesa, f. nesa, skam af att
fi bannor. ”Bannorna va honom en nedernesa
sóm vi alla tykkte om”. Kl.,sm.

Niding, m. snål menniska, gaidare. Sk.
(Ox.). Fn. nidingr, id.; deraf fénidingr; fsv,
niþinger, niding. VGL.; nidingr, gnidare. Kg.
St. 73, 90; nidhinga(r), pl. id. Gl. ordspr.
694: n. niding, id.

Niska, v. n. 1 vara nitisk, snål. Sk. (Ox.
Skytts h.).

Nisker, m. snål menniska. ”Han ä just en
nisker”. Nk. Fn. níðkr, nizkr, adj. snål; fsv.
nidsker. Sv. Pr. K. f. 23, 55, 88, 93;
nizker, Birg. Up. III, s. 168; ns. nidsk, id.

Niski·skórpa, nisk-skórpa, f. snål
menniska. Gstr.,vm.,sdm. Njugg-skórpa, f. id. Sdm.
(Sorunda), Fn. skerpa, v. a. siccare.

Niss-verk, n. nidingsverk. Vb. Fsvr. niþings
værk
, n. id. VGL.

Niss-verkar, m. nidingsverkare. Vb.

NID-MÖRK, nidamörkar, s. ned.

NIĐUK-SUKKUR, s. sókk 1.

NIĐÄNAĐ, adv. nedom. Dl.

NID-ÄTTER, adv. nedifrån. Dl. Fn. netan,
nerifrån. Jfr ne 2.

NIFFEL, m. en af gulberedt läder förfärdigad
kort säck att bära på ryggen, sedan man trädt
armarne genom de i sidorna på säcken fästade
breda remmarne. I niffeln bäres vanligen
resekosten. Vl. (Elfdalen och dess finnskogar).

NIFFS, s. nappa.

NIFFST, s. nipen.

NIFFÄL (ipf. nifflä), v. a. 1) slå lätt, lindrigt
och hastigt. ”Han nifflä’n en örfil”, han gaf
honom ett lätt slag vid örat; 2) rycka åt sig i hast.
Niffläs el. nöffläs (ipf. ä), v. d. stöta till
hvarandra. Vb.

NIGLA, v. a. 1 snålas, med yttersta
sparsamhet eller nidskhet använda något. Fl. (Ingo).
Hit hör neglugr, adj. snål, njugg. Ul. (enl. Ihre).

NIKK 1, m.? svek, list, bedrägeri. Kl. (Enl.
G. V. S.). Fu. hnekkr, m. skälmstycke, svek;
ns. nykke, svek. (Richey, 175).

NIKK 2, f. 1) knapp, hvarvid mindre tåg på
fartyg fastgöres; 2) ställning, hvarpå fiskrefvar
m. m. upphasplas eller rullas. Fl. (Nl.). Jfr mikka.

NIKK 3, m. neck, flodgud; enligt folktron
visar han sig ofta i skepnad af en hvit häst.
Bhl. Bäkka-hästen, m. def. id. Sk.; vatten-hästen,
m. def. id. Näkken, m. def. 1) såsom i riksspr.

Nikkelen, in. def. id.; 2) skogsrå. Fl. (Borgå i
Nl.); 3)djefvul. Ög. Nekken, m. def. id. Vb. Fn.
nykr, m. necken; bäckahäst; gl. sv. nekker
(Svenska folkvisor, 3, 128); n. nök, nökken; d. nök,
nok; fht. nikkus, nichus; nht. nicks; fe. nicor; e.
nick; holl. necker; fin. näkki; lapp. nik el. niik.
Såsom ett säkert förvaringsmedel mot necken
vid badning anses vara att stioka ned en knif
vid åkanten. Jfr. Hyltén- Cav., Värend 1, 259.

Nekka-brunnar, m. pl. nekka·hål, n. pl.
gungflyn och djupa hålor i kärr och mader,
genom hvilka necken tros uppstiga. När bonden
skall gå fram öfver sådana farliga ställen, ritar
han ännu gerna före sig ett fem-udda kors ♦.
Sm. (Värend).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free