- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
673

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - STIK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ffris. stige; schwab, steig, f.; holl. stijg, f.;
moes. (Krim, enl, Bubeque) stega, tjugo; mlt.
stica, f. tjog.

Stätta, f. (såsom i riksspr.) klifstätta. Stett,
f. Vb.; stitä, stäjtå, f. id. G. Deraf
talesättet drikka stätt·öl, 1) om hästar, som äro
bundna vid en stätta, men ej ha något foder att
äta eller något att dricka. "Märra drikker
stättöl". Götal.; 2) säges äfven om
menniskor, som ha något arbete för sig, men
försätta tiden med att stå och prata. Sm. N. stett,
f. stätta; d. d. (Slesvik) stætt, smal
genomgång i en mur; stätta (Kok 1, 388); fn. sttèt,
f. eg. något till att trampa, stiga eller stå på;
stenar att gå på, broläggning; trottoir m. m.

STIKELL, stikka, stikke-bädd, stikkel-täun,
stikken, stikken·birr, ·birra, stikke-tång, stikkling,
stikkna, stikk-ryss, -saum, -sinnt, stikksare,
stikksel, s. stinga.

STIKKA 1, loa-stikka, f. libsticka: Ligusticum
Levisticum. Sk. Måhända beslägtadt med stäka,
v. n. stinka, lukta illa.

STIKKA 2, s. stinga, stikka 1.

STIKLA, v. n. 1 hoppa, springa. "Stikla yver",
hoppa öfver. "Springa langen haug-stikel",
springa i längden eller hoppa i höjden öfver två i
jorden nedsatta tunna käppar, hvaröfver en
tredje lägges. G. Fn. stikla.

STIKTA, s. stejta.

STIL, stilinge, s. stira.

STILK (pl.-ar), m. stjelk. Sk.,g. Stelk. m.
Vg.,ög.,nk.,sm. m. fl. Stielk, m. id. Sk. Stålk,
m. stjelk (vanligen vissnad och afbladad).
Nk.,vl.(Gåsborn). Stjelk. m. tygel, töm på en sele.
"Håll på båda stjelkarne! Håll på
från·stjelken (el. te-stjelken)!" Sm. Fsv. stelker, m.
stjelk. GL.; stiælker. J. M. Yrtag. s. 257. Med.
Bib. 1, 492; fn. stilkr; d. stilk; fe. stel, id.; e.
stolk, liten stängel, stock; fht. stil; nht. stïel,
stjelk. Jfr stekel.

Rómpa-stelk, s. stekel.

Stielked, adj. stjelkig. Sk. D. stilket.

Töm-stjelk, s. taum.

* STILLA (ipf. stall, sup. stullit), v. a. o. n.
stilla, hvila, hejda? Vårt fornspråk och våra
landskapsmål ådagalägga att detta starka verb i aldra
äldsta tider troligen funnits i nordiska tungan.
I vårt riksmål hafva vi stilla, v. a. 1 göra att
något afstannar, upphör. Fsv. stilla, v. a. stilla;
fn. stilla, v. a. a) stilla, hålla i ordning; b)
styra, inrätta; fe., fht..stillan, v. a. stilla; nht.
stillen, id.; fn. staldra el. stallra, stanna; fht.
stullan, id. För moes. har Grimm (gr. 2, 57)
uppställt ett förloradt starkt verb stillan, stall,
stullun, quiescere, sedare.

Be-ställa, v. exonerare alvum. Om barn.
Vm.(Herv.,Id.).

Mat-stilla, s. sid. 434 b.

Mikk-ställ, s. sid. 432.

Rännsket-stilla, s. skita.

Sórg·ställe, n. ställe der sorg är. "Gå
i sórg·ställe", följa lik till grafven. Sm.

Stall 1 (pl.-ar), m. stall, häststall. Götal.
Ståll, n. Dl.; ståll el. stöll, m. id. Sk.,bl.
I Svea- och Norrländska ladskapsspråken
nyttjas stall neutralt, såsom ock gemenligen är
fallet i skriftspråket. Fsv. staller, m.
VGL.UL.;VML. Cod. A. 27, f. 6; stall, n. S.S, 1, 1;
fil. stallr, m.; nht. stall; lit. staldas, id.

Stall 2, n. ställning eller hylsa, hvari
knifvar, huggjärn, nafvare m. ra. sättas.
Kniv-stall, yks·stall. Vb. Fn. stallr, m. det
hvarpå något står; a) bänk; b) krubba: fsv. stalli,
m. ett bräde, o. d., hvarpå något ställes. VGL.;
lit. stálas, m. bord.

Stalla, v. a. 1 sätta (hästar) in i stall.
Allm. Ställa in el. stölla in, id. Om
fäkreatur säges båsa in. Sk.

Stall-ill, adj. som ej sämjes i stallet; om
hästar. Vb.

Stall·ränne, s. ränne.

Stall-ört, f. Ononis arvensis. Götal.
Hórsa-qräs, n. räv-blommor, f. pl.; kar-basar,
m. pl. Sk.

Stilla el. stille, adv. 1) eg. på ett stilla
sätt; fredligt, lugnt. Stillt, id. "Hon går så
stillt"; 2) alltjemt, städse. "Hon ä stille dålig
mä hoevärk. Dä regnar stille. De jämra sej
stilla. Han går stilla dit. Doktorn kómmer
så stille hän te prostgåren". S.Sk. "Han är
allt stilla elak". Vm. Stille-städse, adv. id.
S.Sk. D. d. stille; e. still, id., fht. stillo,
adv. stilla; nht. stille, id.

Ma-stills-kärring (eg.
mat·stillnings-kärring), f. den hustru, som vid bröllop har att
vårda och åt gästerna utdela af det i
matrummet insamlade och förvarade matförrådet.
Ma-stills-gubbe, m. mannen åt en sådan hustru.
Hs.(Ljusdal).

Still·däja, f. hushållerska. Vl.

Stille-stake (pl.-kar), m. den stake eHer
käpp, som håller bakbommen på en väfstol
fast och hvilken röres då väfven släppes fram.
S.Sk.

Still-frö, n. 1) eg. (såsom i riksspr.) frö
af Sisymbrium Sophia; 2) Turritis glabra, hvars
rätta namn är rókken-trav, Sm.(Femsjö);
3) Thlaspi campestre. Ög.

Stillis, i stillis, adv. stilla. Fl.(Öb.). Jfr
fn. stilli, f. sjelfbeherskning, måtta; fht. stilli,
f. stillhet, lugn; nht. stille, f. id.

Stillman, adv. alldeles. Ordet brukas
endast framför adjektivet ensammen (el.
einsamen). "Jäg går stillman ensammen". Vb.
Still-mogen-eismen, siillmå-eismen, alldeles
ensam. Fl.(Öb.); stillmolene ejnse. Jtl.;
still-mol-allein (el. still-mol-allén)f id. Vb.

Stillsam, adj. saktmodig. Vb.

Stulla 1, v. a. 1 packa om. "Stulla
potatis. Stulla óm fettan" (ɔ: fötterna), "sängjen".
Hs.(Db.). Jfr fht. stullan, sistere; ga-stullan,
resistere, consistere, substare (Graff 6, 676).

Stulla 2, fot-stulla, f. omstufning kring
fötterna i en säng. Hs.(Db.).

Stulla 3, v. n. 1 vackla, gå lutande och
på svaga fötter (såsom utlefvade personer).
Vg. Stula, id. Fl.(Pargas).

Ställ el. väv-ställ, m. väfstol. Fl.(Ingo).

Slälle-magare, m. dräng, som på större
gårdar håller redskapen i ordning. Bl.(Östra h.).

Ställjäs (- ┴), n. 1) ställning (af trä);
2) tillställning. G. D. stillads.

Ställug, adj. som kan ställa sig, visa sig,
högfärdig. Vm.(Norbergs s:n). Ställu,
tillgjord. "Ho vor visat e fin stinta, óm o int
vor så hjörnu å ställu", hon vore visst en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free