- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
741

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TJUR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiuþer, þiuþer (VGL. SML.); fn. tjóđr; n. tjor,
tjør; d. d. tøger, d. tøjr; ffris. tieder; nfris.
tjödder; e. tether; ns. tider, id.

Tjura, v. a. 1 tjudra. Vg. ög.,sm. Tjöđer,
Dl; tjära. Hs.(Db.); töra, id. Sk. Fsv.
tiuþra; fn. tjóđra; n. tjora, tjøre; d. tøjre; d.
d. tydre; fd. (Er. Sæll. L.) tythræ; ns. tidern,
tiren</i> (B. W. B. 5, 63).

Tjur-pel, m. tjuderstake, tjuderpinne.
Tjörpäl, tör-pel, tjör-stage, tör-stage, m. Sk. Fsv.
þiuþer hæl, tioþer staki; fn. tjóđrhæll; n.
tjorhæl; d. tøjrepæl; d. d. tøirehæl, tyrhæl, tøirstage.

Tör-kjölle, f. klubba, hvarmed
tjuderpinnen nedslås i marken. Sk.(Ox.). Tjör·kjölla,
f. Sk.(Ing.). D. d. tøirekølle, tyrkjølle.

Tör-sätt, n. det ställe, på hvilket ett
tjudradt kreatur står (eller är satt), upptagande
hela den omkrets på marken, som det kan
räcka ooh afbeta. Sk.(Ox.). D. d.
tøir-vold, tyr-vold.

Vide·tjur, n. sammanvridna vidjor (af
Salix cinerea) att dermed sammanbinda störar
eller binda kreatur. Vg.(Skarab.).

TJUR 2, s. tjör, under tira 4.

TJURA, tjura-mes, -mie, -mie-pisk, -pese,
tjur-bässe, -gräs, -möle, tjurvig, tjur-ägg, s. tjorr.

TJUR-GRAN, -tall, -trä, -ve, tjurigr, s. tjör.
under tira 4.

TJUS·BAST-BUSKE, s. tirs-bast.

TJUS·ÖGER, pl. Veronica Chamædrys. Nk.

TJUTA, tjuton, s. tiota.

TJUV, m. rödbenta snäppan: Totanus
Calidris. Kl. Benämningen af fogelns läte. Jfr tólk.

TJUV, tjuva-märke, tjuvå, s. tjuga 1.

TJUVE-KóRS, tjuv·kista, -stókk, -stulen, s. tjyv.

TJUVI, ?ardin. tjugo. Han tju’ond, ordin.
tjugonde. Fl.(Nerpes). Jfr tugu.

TJYRA, s. tjorr.

TJYR-SPRITTA, s. tira 4.

TJYTTJY, s. tik.

TJYV (pl. -ar), m. tjuf. Allm. Tyv, tjyv,
Sdm.; tyv. Bhl.,fl.(Pargas). Fsv. þiuver; fn.
þjófr; d. tyv, fht. thiob, diop, diub; fsax. thiof;
fe. þeóf, þióf; e. thief; nht. dieb; moes. þiubs.

Al-tjyv, s. al.

Ljus-tyv, m. tjuf i ljuset. Sdm.

Tjuve-kórs, n. väderqvarn. Bhl.,öl.

Tjuv-kista, f. fängelse vid tingställe.
Vl.,vg.,ög.

Tjuv-sparr, m. gråsparf: Fringilla
domestica. Vb.

Tjuvut, adj. tjufaktig. Vb.

Tjyva-tönne, f. tjuftunna; så kallades det
då byamännen sinsemellan förlikte någon
tjufnad och den skyldige i bot erlade en tunna
öl, som på stället förtärdes. S.Sk. D. d.
tyvetønde. Jfr. Nicolovius, s. 65.

Tjyv-gjord, adj. som blifvit öfverbevisad
om stöld. Fl.(Nl.).

Tjyv-hål, n. fängelse. Götal.

Tjyy-stjäla, v. a. stjäla allt löst som
finnes på ett ställe. Sm. Tjuv-stulen, p. p.
stulen. Vg. Fn. þjófstolinn; d. tyvstjålen.

Tjyv-stryker, m. kringstrykare, som
stjäler der han kommer åt. Allm. Tjyv-smörjel,
m. lymmel, skurk. Sm.

Tyvä åt sig, v. n. stjäla, snatta. Sdm.
Tjuva, stjäla. Vg.

TJYVE, s. tjuga 1.

TJÅ 1, v. a. 2 1) uthärda, utstå. "Han
tjådde till kvällen". Åm.,mp. "Tjå ut arbaite",
uthärda arbetet. "Ha da tjått hunn, no kånn
du fäll tjå rómpa å", eller ock: "ha du tjått hunn,
no jär du sä tjå rómpa". Ordspr.; 2) vänta,
bida, afbida. "Tjå tiden", afbida tidén. Vb. Tja
(ipf. tjadd, sup. tjatt), id. Vb.(Löfånger); 3)
nöta. Jtl. Fn. þjá, v. a. a) bringa i träldom,
göra till träl; b) plåga, utmatta, trötta.

Tjågig, adj. 1) mödosam, förenad med släp;
om arbete. Ul.; 2) envis, "sargig". Tjågu,
id. Dl.(Äppelbo).

Tjåk, n. 1) släp; 2) efterhängsen
menniska (i tal och böner). Jtl. N. tjåk, släp.

Tjåka, v. n. 1 släpa, hafva möda, arbeta
tungt. Hs.(Db.). Tjåga, arbeta, gå
långsamt. Ul.(Rosl.). Tjåk (ipf. o. sup.-a), v.
n. o. a. 1) arbeta, köra, gå sakta och
mödosamt, tråka. Vb.; 2) nöta. "Tjåk tänmen»,
nöta tömmarne; 3) vara efterhängsen i tal och
böner. Jtl. N. tjåka, a) v. n. släpa,
strapatsera; b) v. a. gnida, skrapa; fn. þjaka, v. a.
plåga, pina, förtrycka. Ordet är beslägtadt
med keka.

Tjånk, n. otålighet, kink, gräl, ovänskap. Vb.

Ut-tjågad, adj. uttröttad, utledsen.
Ut-kójtad, id. Ul.

TJÅ 2, s. tvär.

TJÅ 3, s. to, toa.

TJÅGA, v. n. 1 tjuta; om hundar och vargar;
2) groft och doft sjunga, t. ex. vid vallgång; 3)
bullra. "Dä tjogär i tarma". Sdm. Jfr tiota.

TJÅGA, tjågig, tjåk, tjåka, s. tjå 1.

TJÅL (ipf. o. sup. ), v. n. låta illa, skrika,
gnälla; om barn eller andra personer, som
gnälla då de tala. "Hon tjål då hon tala". Vb.

TJÅP, n. våp. Deraf tjåpa, v. n. 1 tjåpa, f.
tjåper, m. Sm.

TJÅSTA, v. n. 1 1) andas häftigt, flämta,
flåsa. Götal. Tjosta. Bhl.; tåsta, id. Mellersta
och S.Hl.,sm.(Vestbo); 2) snyfta. Vl. Jfr fn.
þjóstr, m. þjóst, n. häftighet. S. tosta 1.

TJÄDARR, s. tidur.

TJÄGAS, v. d. ifrigt längta efter.
Hs.(Ljusdal). Jfr tjägä.

TJÄGÄ, v. n. tigga och bedja. G. Jfr tjagga.

Tjäguar, adj. gnällig, som jemt hänger
efter. G.


TJÄKKSA, tjäkksla, s. tängsla,

TJÄLD, n. tält på fäl-båt, i hvilket
besättningen tillbringar nätterna. Fl.(Qv.).

TJÄLL el. tjeld, m. strandskata: Hæmatopus
ostralegus. Bhl. Fn. tjaldr; n. tjeld; d. d. tiall.

TJÄLLRA (pl. -rer), f. rå-sten, märkesten till
råskilnad, gränssten. Vg.(Mark),sm. Tjäller,
n. id. Sm. Fsv. tjældram f. råmärke. VGL.;
jfr lapp. tjuold, påle.

TJÄLL-TRÄ, s. tjel-trä.

TJÄNN, s. tjärn.

TJÄR-BAGGE, tjär-dase, tjärga, tjär-gadd,
s. tira 4.

TJÄRGA, tjärgla, s. tära 1.

TJÄRN, f. liten insjö, litet träsk, ofta utan
synbart in- eller utlopp. Norrl.,Sveal., stundom
i Götaland (t. ex. Vedens h. i Vg.). Ordet har
skiftande former: tjär. Hs.(Db.); tjänn, tjenn,
Jtl.; tjännä (pl. -r). Ö Dl.; tjönn. V.Dl.; tjinn,
tjin. Nb.; tjärn, tjänn. Vb.; tärn. Nk. Öfverallt
f. Deraf flera namn på sjöar, socknar och byar,
t. ex. Abbor-tjärn, Bjur-tjärn, Igel-tjärn,
Folkerna. Fn. tjörn (gen. tjarnar), f. träsk, kärr;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free