- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
841

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ÅNG

Änga, f. andtäppa. Bröst-änga, f. Ög.

Änga (ipf. ängde), v. a. o. n. 1) tränga,
trycka. "Tröja änger méj. Grannen änger
in mej". Nk., ög., sm.; 2) hafva andtäppa.
"Dä änger i bröstet." Ög. Isl. engja, göra
trång.

ÅNGE, m. ånga. Götal. Isl. angi, m.

Ång-svikkä, f. tapp i en drickstunna för
luftens insläppande vid tappning, då det ej
vill rinna. Sdm.

ÅNGER, s. ång.

ÅNGER, m. trång fjord, vik. Ordet
förekommer ej sällan i ortnamn, t. ex. Häggdånger,
Ullånger,
i Ångermanland, Harmånger (fsv.
Harmanger), Lönanger i Helsingland,
Hammarånger, Enånger, Njutånger i Gestrikland ,
Silånger (fordom Sillanger) i Medelpad, Löfånger (fsv.
Lefanger) i Vesterbotten. Jemväl brukas ordet
i början af sammansättningar, t. ex. Ångsäter i
Helsingland samt i Ångermanland (fsv.
Angermannaland) och i fsv. Ångermæn, m. pl.
Ångermanländingar, som egentligen betyda vik-karlar
skär-karlar.
Fn. ángr, m. trång fjord; n. ang,
id. Anm. Ordet anger förekommer ofta i
norska ortnamn. M. Arnesen (Etymologisk
undersøgelse om norske stedsnavne. Fredrikshald 1865)
anför (sid. 54—62) många sådana, men angifver
en annan förklaringsgrund till ordet angr,
nämnligen att det motsvarar fht. angar, fält, slätt,
och är befryndadt med fht. wang, m. fält, som
förekommer i många ortnamn (Graff 1, 894).
I nedersaxiskan är ordet anger i allmänt bruk
och utmärker äng, betesmark (Kosegarten, 1,
431). Det synes antagligt att åtminstone i
vissa sammansättningar det norska anger står
i st. f. vanger, vång, fält, och att v härvid
blifvit utstött. Jfr vång 1. I så fall hörer hit
Aspang (fn. Aspangar, enl. P. A. Munch,
Beskrifvelse över kongeriget Norige i
Middelalderen, sid. 201).

ÅNKA SEJ, s. ank.

ÅNN, f. and. V g. m. fl. S. and 3.

ÅNNE, m. ande, andedrägt. Götal, Fsv.
andi, m.

Stakk-ånnad, s. stakkoter.

Ånna, v. n. 1 andas. Sk., vg. D. ånde.

Ånna-tröden el. ånna-förtröden, adj.
andtruten. Sk. Jfr andfådd.

ÅNN-VAGN, -s-krok, -s-skak, s. vagn.

ÅNÅM, pron. pers. honom. Deraf är en
genitiv bildad ånåms, hans. Dl. Jfr å 5.

ÅNÄS, s. vonäs.

ÅPT el. åft, m. hälft. Dl. Jfr åv 1.

ÅR 1, n. 1) (såsom i riksspr.) år (annus).
Ar, n. "He var likol hvatt, att vi skull fa oare
i ar", det var likväl svårt att vi skulle få
missväxt i år. Vb. (Nysätra); 2) skörd, god
årsväxt; deraf års-von, år-väg, åräs, m. fl. Te
åre,
adv. nästa år. Sk.; åt årä, id. Vb. Fsv.
ar, n. år; at are, nästa år. Gl. Ordspr. 510.
Med. Bib. 1,63; fn. ár, n. a) år; b) årsväxt;
fht. jâr, år; nht. jahr; gr. ὦρος m; zend.
jâre, n. id.

Ars-unge, född samma år som ett annat
barn eller unge. S. G.

För-år, q. v.

Grön-år, n. år med svag, omogen eller af
köld och frost skadad säd. Jtl.

Miss-år, s. miss.

Två-åring, s. anvintring.

U-äring, f. 1) missväxt. Kl., sm., hl.;
deraf a) o-ärings-fógel, m. härfogel: Upupa
Epops; anses förebåda dyr tid, hvaraf namnet
Hl.; b) u-ärings-gräs (el. u-ärens-gräs), n.
Lolium arvense, With. Sk.; 2) varelse
(menniska eller kreatur), som är liten och
vantrifves. "Dä ä en uäring te kalv". Ög., sm., kl.,
öl. Fsv. uaran, oaran, missväxt; fn. óaran.

Vat-åring, m. öfvermage; skällsord. G.

År’ (ipf. -a), v. n. årligen byta om i viss
ordning. Man "årar" t. ex. ett fiskvatten, då
den ene grannen har det i år, den andre
nästa år, en tredje eller fjerde derefter, så den
förste åter o. s. v. Fl. (Öb:s skärg.).

År-bär, adj. som bär (föder) tidigt om
hösten eller vintern före jul; om ko. Brå-bär,
adj. id. Motsatsen är sen-bär, adj. som ej
kalfvar förrän på våren eller vid
midsommar. Vb.

År-ever, s. äva 2.

Årig, adj, årlig. "Sin åriga lön", sin
årslön. S. Sk.

Åring (pl. -ar), m. 1) årsbarn, födt samma
år. Vg.; 2) ett djur, som är födt under årets
lopp. Ett-åring, två-åring. Sk., hl. D. d.
åring.

Å-rom, adv. hvartannat år; det ena eller
andra året. Vb., nb.

Års-gång, m. 1) väderlekens och skördens
beskaffenhet under ett år; årets större eller
mindre fruktbarhet. Sm. År-gång, m. id.
"Dä beror på årgången." Ög. God årgång,
som gifver god gröda. Svag år-gång, som
gifver liten eller skadad gröda, missväxt. Vb.;
2) hvad som under året varit gängse. Vb.;
3) ett gammalt hedniskt folkbruk, som i
Småland, Blekinge och Halland är kändt, att
årsgång
och gå midsómmars-gång. Fem
nätter om året ha af forno varit bestämda att gå
årsgång på, näml. Thomas-mässo-natt,
julanatt, Staffansmässo-natt, nyårs-natt och
trettonde-dags-natt. De, som gå denna årsgång,
fasta merendels den dagen och uppenbara det
för ingen menniska; ingen säga de till när de
gå ut, och ingen eld måtte de se förut; ingen
helsa de på ute, som dem möter, och om
någon helsar, svara de intet; inte få flera följas
åt än två, och intet ord få de tala sedan de
gått ur stugan, eller se sig tillbaka. Inte få
de le, om aldrig så mycket roligt och
sällsamt kommer dem före, ej heller förskräckas,
utan gå så allvarsamt, stilla och tiga. De gå
kring tre kyrkor och få då se många
sällsamma saker, som skola tima det tillstundande
året. Jfr Hyltén-Cavallius, Värend 1,391—396.

Års-mot, n. årsdag eller samma dag som
i det förra året. Dl. (Mora), hs., ul. Fsv.
ars-mot. n. a) årsskifte, ett års förlopp. S.
F. S. 5,42; b) årsmot, årlig själamessa på en
afliden persons dödsdag. Cod. A. 13, f. 157.

Års-mån, m. årsväxt. "I fille-seks år ha vi
haft go(d) års-mån". S. Sk.

Års-von, f. utsigt till skörd. "God, klen
årsvon". Hs. (Db., Bj.). Jfr vån.

År-väg, m. årsväxt. Vb., vl., dls., vg., ul.

År-vännes, adv. ombyte årsvis. Ög. (Ydre h.)

År-vänta, f. advent. Vg. (Kind), dls.
År-vänt, n. id. Sm. (Östbo). Det latinska






<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:52:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0871.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free