Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Djäkneupptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solen går nu ned. Vart skola vi nu ställa kosan?
– Quo fata trahunt retrahuntque
sequamur: vi må gå dit ödena föra! Stannom
blott en stund för att betrakta solnedgången! Vilken
härlig afton! Huru skönt ändå att vistas i
Guds fria natur!
– Medeltidens vandrande riddare måste hava
fört ett härligt liv, Göran?
– Åtminstone då det var vackert väder...
Se, nu försvinner hennes strålande majestät under
himlaranden. O, drottning, för vilken altaren fordom
rykte på Persiens slätter och Mexikos berg:
»O, vor’ jag som du,
så nära den önskade strand,
det nya lycksaliga land!»
Så! Nu är jag färdig. Framåt marsch!
»Med skämt och sång,
med munter gång
vi vandra dit ödet befallt.
Ej frågan är,
vart kosan bär,
ty hembygden är överallt.»
De båda vännerna lämnade kullen arm i arm,
och deras friska röster genljudade i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
