- Project Runeberg -  De vandrande djäknarne /
116

(1915) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt honom sin enda säng och vårdade den obekante
med samma ömhet, som om han varit hennes son.
Socknens pastor, som hade den hos präster tämligen
sällsynta vanan att besöka medlemmarne av
sin hjord i deras hyddor och med dem samtala om
både deras andliga och världsliga angelägenheter,
hälsade även stundom på gamla Karin och hjälpte
henne med små penningebidrag att bära tyngden
av hennes nya kall såsom husmor och sjuksköterska,
ävensom han använde sina insikter i
läkekonsten för att söka återgiva Sven hälsan.
Sven var i många dagar illa sjuk och yrade mycket,
men småningom minskades sjukdomens styrka
genom de förenade verkningarne av ynglingens
starka natur samt Karins och pastorns ömma omsorger.
När han återvunnit sans och tillräckliga
krafter, sporde honom pastorn om hans levnadsförhållanden,
och sedan han erfarit dessa, skrev
han ett brev till korporal Brant och underrättade
denne om saken.

Brevet anlände till den lilla stugan vid insjön
samma dag, på vilken korporalen återkom från
Växjö, och oaktat den sorgepost det medförde om
Svens värvning och hans iråkade svåra sjukdom,
hade det likväl en lugnande inverkan på stugans
invånare och framförallt på mor Kerstin, som
alltsedan den morgon, då Sven avlägsnat sig från
hemmet, varit offer för en hejdlös förtvivlan. Då
ryktet om uppträdet, som förefallit mellan patronen
och Sven, kom till Kerstins öron, hade hennes
ångest stigit till det yttersta. Hon fruktade, att
Sven berövat sig livet, och denna farhåga förföljde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/djaknar/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free