Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prof på döda ord, som kunde få lif igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(=det är frost}, hos Spegel samt i en skrift af år 1779[1];
det ebbar (= det är ebb), hvilket bevarats af Lind. —
Beträffande detta sista verb må i förbigående omtalas, att några
i språkbehandlingen djärfvare författare på senare tid upptagit
det till andra användningar. Så skrifver Thomander (i
öfversättningen af Manfred): ”själen från mig ebbar”, Ridderstad:
”lifvet ebbar från mig”, C. A. Hagberg (i
Shakespeareöfversättningen): ”hennes skönhet flödade en gång, nu ebbar den”,
och Viktor Rydberg talar om ”det ebbande hafvet”.
Numera har man visserligen substantivet bråddöd, men
icke verbet bråddö; detta förekommer dock, begagnadt i
presens singularis, uti bibelöfversättningen af år 1541 (4 Mos. 6:9),
hvarifrån det ännu behållit sig i vår kyrkobibel. I preteritum
brukas det af Laurentius Petri och af den stundom
fornhärmande Strinnholm.
Snarlikt förhåller det sig med brådstupa. Nu för tiden
tämligen vanligt som substantiv och adverb (och adj.), brukas
det som verb af J. von Düben (1722), hvilken om en häst
säger: ”han brådstupar under dig”. Med fin smak har det
upptagits af Emelie Carlén, då hon berättar om en ”klint,
. . som brådstupade ned i Sotens mörka vatten”. Participet
brådstupande (= tvärbrant) förekommer rätt ofta i vårt
århundrades litteratur; äfven såsom substantiv begagnas
brådstupande, på tal om hastig omvändelse, af S. Ödmann.
I högre stil nyttja vi stundom dväljas liktydigt med
”uppehålla sig” (någonstädes). Men det transitiva dvälja
(= uppehålla, kvarhålla, återhålla, fördröja, hindra) har vårt
riksspråk nu beklagligtvis försmått, ehuru det kvarstår i
åtminstone ett bygdemål (se Rietz) och ofta begagnats i skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
