Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Champagne, men som blev lika berömd och ändå rikare än
den äldre grenen. Markisen, som var en av den tidens
rikaste män, byggde i stället för att ruinera sig vid hovet
Gondreville, gjorde detta till en domän och förenade med
detsamma jordlotter, endast för att skaffa sig en vacker
jaktmark. Han byggde likaledes i Troyes Hôtel de Simeuse på
ringa avstånd från Hôtel de Cinq-Cygne. Dessa båda
gamla hus och biskopspalatset voro länge de enda stenhusen
i Troyes. Markisen sålde Simeuse till hertigen av
Lothringen. Hans son förstörde besparingarna och även något
litet av den stora förmögenheten under Ludvig XV:s
regering; denne son blev emellertid eskaderchef och därpå
viceamiral och gottgjorde sin ungdoms dårskaper med sina
glänsande tjänster. Markis de Simeuse, viceamiralens
son, hade dött på schavotten i Troyes och efterlämnat
två barn, som voro tvillingar och emigrerade. För tillfället
befunno de sig i utlandet och hade förenat sina öden med
huset Condés.
Den omtalade rundelen hade förr varit den store markisens
jaktmötesplats. Så kallade man nämligen i familjen den
Simeuse, som grundade Gondreville. Sedan 1789 hade Michu
vid denna mötesplats inom parken bebott en byggning, som,
uppförd under Ludvig XIV:s tid, kallades Cinq-Cygnes
paviljong. Byn Cinq-Cygne är belägen vid slutet av skogen
Nodesme (förvridning av Notre-Dame), till vilken allén
med de fyra raderna almar, i vilken Couraut vädrade spioner,
leder. Allt sedan den store markisens död hade denna
paviljong försummats. Viceamiralen vistades mycket mera på
havet och vid hovet än i Champagne, och hans son gav den
förfallna paviljongen till bostad åt Michu.
Den ädla byggningen var uppförd av tegel, prydd med
sten med imitation av maskgångar i hörnen och kring dörrar
och fönster. På vardera sidan öppnade sig en gallergrind
med ett vackert, ehuru rostigt lås. Efter gallret sträckte
sig en bred och djup varggrop, ur vilken kraftiga träd reste
sig och vars bröstvärn var försett med arabesker av järn,
vilka med sina otaliga taggar hotade förbrytare.
Parkens murar började först bortom den omkrets, som
rundeln bildade. Utanför utmärktes den präktiga halvrundeln
av med almar planterade sluttningar, på samma sätt som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
