Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsvarande halvrundeln i parken bildade dungar av utländska
träd. Paviljongen kom sålunda att intaga medelpunkten
av den rundel, som bildades av dessa båda hästskor. Av
de gamla jaktmötessalarna på nedra botten hade Michu
gjort ett stall, ett fähus, ett kök och en vedbod. Enda spåret
av den gamla prakten var ett förrum med svart och vitt
marmorgolv, i vilket man från parksidan inträdde genom en
av dessa fönsterdörrar med små fyrkantiga rutor, sådana
som ännu funnos i Versailles, innan Ludvig Filip gjorde
det till hospital för Frankrikes ärofulla bragder. I det inre
delades paviljongen av en gammal maskstungen, men
högeligen karaktäristisk trätrappa, som ledde till första våningen.
Ovanpå denna utbredde sig en ofantlig vind. Den
vördnadsvärda byggnaden kröntes av ett av dessa stora tak med
fyra sidoväggar, vilkas kant pryddes av två buketter av bly
och som genombrötos av dessa oxögon, som Mansard med
skäl tyckte så mycket om; i Frankrike är nämligen attikan
med platta tak som i Italien ett oförnuft, varemot klimatet
protesterar. Här förvarade Michu sitt foder. Hela den del
av parken, som omger den gamla paviljongen, är en engelsk
park. På hundra stegs avstånd tillkännager en före detta
sjö, som helt enkelt blivit en förpestad damm, sin tillvaro
lika mycket genom en lätt dimma över stränderna som genom
kväkandet i solnedgången av tusentals grodor, paddor och
andra högljudda amfibier. Föremålens åldrighet, parkens
djupa tystnad, alléns perspektiv, skogen i fjärran, tusen
enskildheter, de rostiga järnlåsen, massor av mossbeklädda
stenar förlänade denna byggnad ett poetiskt behag.
Vid det tillfället, då denna historia börjar, stödde sig
Michu mot ett av dessa mossbelupna bröstvärn, på vilket
man såg hans kruthorn, mössa, näsduk, en skruvmejsel, trasor,
med ett ord alla de för hans misstänkta förehavande nödiga
verktygen. Hans hustru stödde sin stol mot muren bredvid
paviljongens ytterdörr, över vilken ännu syntes Simeuses
vapen, rikt skulpterat med deras vackra valspråk: trogen
i döden! Den som en bondhustru klädda modern hade
satt sin stol framför fru Michus, för att hon till skydd mot
fuktigheten skulle kunna sätta sina fötter på en av dess
slåar.
»Är gossen inne?» frågade Michu sin hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
