Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silkesvantar och i handen en spatserkäpp. Han måste varit
någon officiell personlighet; i sin hållning, i sitt sätt att
ta sig en pris snus och stoppa den i näsan hade han den
byråkratiska vikten hos en underordnad person, som
ostentativt gör sina anteckningar och som hans överordnades
befallningar gör allsmäktig för en stund.
Den andre, vars dräkt var av samma smak, men elegant
och även bars med elegans, som var ända till de minsta
enskildheter synnerligen vårdad och lät sina utanpå de
åtsittande byxorna dragna Suvarovstövlar knarra vid varje
steg, bar utanpå sin frack en spencer, ett aristokratiskt mod,
som antagits av Clichyklubben och den gyllene ungdomen
samt överlevde båda. På den tiden funnos moder, som
räckte längre än partierna, tecken till den anarki, som 1830
sedan visat oss. Denne fulländade muscadin tycktes
vara 30 år. Hans sätt förrådde fina umgängesvanor och
han bar dyrbara smycken. Hans skjortkrage räckte ända
upp till hans öron. Hans inbilska och nästan oförskämda
uppsyn förrådde ett slags dold högre myndighet. Hans
bleka ansikte tycktes icke ha en droppe blod, hans fina
uppnäsa hade det sardoniska uttrycket hos en dödskalle
och hans gröna ögon voro ogenomträngliga; dess blick var
lika tystlåten som hans mun med de tunna och hopknipna
läpparna måste vara. Den förre tycktes vara ett gott barn i
jämförelse med den unge, torre och magre man, som
piskade luften med sitt spanska rör, vars guldknopp lyste i
solen. Den förre skulle själv kunna hugga av ett huvud,
men den andre var i stånd att i sina förtalets och intrigens
nät inveckla oskulden, skönheten, dygden och dränka eller
kallt förgifta dem. Den rödbrusige mannen skulle tröstat
sitt offer med kvickheter, den andre skulle icke ens ha
smålett. Den förre var fyrtiofem år och måste älska god
mat och kvinnor. Den sortens män ha alla de lidelser, som
göra dem till slavar under deras yrke. Men den unge
mannen var utan passioner och utan laster. Om han var
spion, tillhörde han diplomatien och arbetade endast för
konsten. Han planlade, den andre utförde; han var idén,
den andre dess form.
»Vi måste vara vid Gondreville, eller hur, min goda
kvinna?» sade den unge mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
