Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Man säger inte här min goda kvinna», svarade
Michu. »Vi äro ännu nog enfaldiga att kalla oss
medborgare och medborgarinna!»
»Jaså!» sade den unge mannen med den naturligaste
ton i världen utan att tyckas stött.
Spelare ha ofta, i synnerhet vid écarté, erfarit liksom
ett slags inre förintelse, då de, bäst som de haft tur, sett en
annan spelare slå sig ned mitt emot dem, med ett manér,
blick, röst och sätt att blanda korten, som förespå dem
ofärd. Vid anblicken av den unge mannen erfor Michu
en förebådande förlamning av detta slag. Han greps av en
förkänsla av död, skymtade oredigt schavotten; en inre
röst sade honom, att denne sprätt skulle vålla hans olycka,
ehuru de ännu icke hade något att göra med varandra.
För den skull hade hans svar också varit barskt, han ville
vara och var ohövlig.
»Är ni inte i tjänst hos statsrådet Malin?» frågade den
andre parisaren.
»Jag är min egen herre», svarade Michu.
»Nåväl, mina damer», återtog den unge mannen på sitt
artigaste sätt, »äro vi vid Gondreville? Herr Malin väntar
oss där.»
»Där är parken», sade Michu och visade på den öppna
grinden.
»Varför gömmer ni den där karbinen, mitt vackra barn?»
frågade den unge mannens gladlynta följeslagare, som märkte
bösspipan, då han gick genom grinden.
»Du arbetar alltid, till och med på landet», utbrast den
unge mannen skrattande.
Båda återkommo, gripna av en misstanke, som förvaltaren
förstod trots deras orörliga ansikten; Marthe lät dem betrakta
karbinen, trots Courauts skall. Hon var nämligen
övertygad om, att Michu tillärnade någon farlig kupp och var
nästan glad över de båda okändas skarpsynthet. Michu
gav sin hustru en blick, som kom henne att darra; han
tog därpå karbinen och beredde sig till att skjuta ned en
kula i dess pipa; i det han fogade sig i de olycksdigra
utsikter, som denna upptäckt och detta möte kunde
medföra; han tycktes icke fråga efter sitt liv, och hans hustru
förstod nu väl hans dystra beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
