Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har ni då vargar här?» frågade den unge mannen
Michu.
»Vargar finnas alltid, där får finnas. Ni är i
Champagne, och där är skogen; men vi ha också vildsvin, stort
och litet villebråd, vi ha litet av varje», sade Michu
hånfullt.
»Jag slår vad, Corentin», sade den äldste av de båda
männen, sedan de växlat en blick med varandra, »att den
där karlen är min vän Michu...»
»Vi ha inte vaktat svin tillsammans», sade förvaltaren.
»Nej, men vi ha fört ordet hos jakobinerna,
medborgare», svarade den gamle cynikern, »ni i Arcis, jag
annanstädes. Du har bevarat Carmagnolens häftighet; men
den är inte längre på modet, min gubbe lilla.»
»Parken synes mig bra stor; vi kunna gå vilse i den;
om ni är förvaltaren, så låt någon följa oss till slottet», sade
Corentin i befallande ton.
Michu visslade på sin son och fortsatte att skjuta ned
kulan. Corentin kastade en likgiltig blick på Marthe, medan
hans följeslagare syntes förtjust. Han lade emellertid
märke till spåren av en ångest, vilken undgick den gamle
goddagspilten och flickjägaren, som låtit skrämma sig av
karbinen. I denna obetydliga, men så viktiga omständighet
avspeglades fullständigt dessa båda naturer.
»Jag skall möta en person bortom skogen», sade
förvaltaren, »och kan inte själv göra er denna tjänst; men
min son skall följa er till slottet. Hur har ni kommit till
Gondreville? Har ni tagit vägen över Cinq-Cygne?»
»Vi ha som ni affärer i skogen», sade Corentin utan
märkbar ironi.
»Francois», ropade Michu, »följ dessa herrar till slottet
på gångstigarna, så att man inte får se dem; de gå inte
de banade vägarna. Kom först hit?» fortsatte han, då
han såg de båda främlingarna som vände ryggen åt honom
och gingo sakta samtalande med varandra.
Michu tog sitt barn, som han kysste på ett nästan heligt
sätt och med ett uttryck, som bekräftade hans hustrus
farhågor. Hon genomilades av en kall rysning och
betraktade sin mor med torra ögon, ty hon kunde icke gråta.
»Gå nu», sade Michu och såg efter honom ända till dess han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
