Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkrepresentanten såg henne, litade han på sin fruktade egenskap och
svagheten hos detta barn och steg in. Vid första ord han
sade, då han fordrade en förklaring på det motstånd, som
gjordes, svarade hon honom: »Huru, min herre, ni vill ge
Frankrike friheten och beskyddar inte människor i sitt hem!
Man vill riva ned vårt hotell, mörda oss, och vi skulle inte
ha rätt att möta våld med våld!» Malin stod som
fastspikad. »Ni, sonsonen till en murare, som den store markisen
använde till att bygga sitt slott», sade Marie Paul, »ni har
nyss låtit släpa vår far i fängelse, i det ni gillat en lögnaktig
beskyllning!» »Han skall försättas i frihet», sade Malin,
som trodde sig förlorad, då han såg de båda unga männen
nervöst fatta om sina gevär. »Ni har detta löfte att tacka
för livet», sade Marie Paul högtidligt. »Men om det inte
är uppfyllt i afton, ska vi nog veta hitta er!» »Vad pöbeln
beträffar, som tjuter», sade Laurence, »så om ni inte sänder
bort den, ska första skottet gälla er, och gå nu er väg,
herr Malin, gå!» Konventsmedlemmen avlägsnade sig och
höll tal till mängden, i det han utbredde sig om den
husliga härdens helgd, om habeas corpus och det engelska
hemmet. Han sade, att lagen och folket voro suveräna,
att lagen var folket, och folket endast hade att handla
efter lagen och att makten skulle stanna hos lagen.
Nödvändighetens lag gjorde honom vältalig och han
skingrade hopen. Men han glömde aldrig varken de båda
brödernas uttryck av förakt eller fröken de Cinq-Cygnes
»Gå!» Då det blev fråga om att såsom nationalgods sälja
Laurences brors, grevens av Cinq-Cygne egendomar, skedde
också delningen med största stränghet. Distriktets agenter
lämnade Laurence endast slottet, parken, trädgården och
den Cinq-Cygne kallade arrendegården. Enligt Malins
instruktioner hade Laurence rätt endast till sin arvslott,
medan nationen trätt i stället för den emigrerade greven,
så mycket mer som han bar vapen mot republiken. På
aftonen av denna rasande storm, besvor Laurence, som
fruktade förräderi från folkrepresentantens sida, sina kusiner
att fly; de stego också till häst och uppnådde den preussiska
arméns förposter. Då de båda bröderna hunnit till
Gondrevilles skog, omringades hôtel de Cinq-Cygne;
folkrepresentanten kom själv med den väpnade makten för att häkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
