Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntade sig någon förklaring efter en dylik ritt. Vad skulle den
tjäna till? För en god gärning eller ett brott? I samma
ögonblick viskade Michu till sin hustru:
»Du skall gå till grevinnan de Cinq-Cygne och be att
få tala vid henne; då du träffar henne, skall du be henne
komma avsides. Om ingen kan höra er, skall du säga henne:
Min fröken, era båda kusiners liv är i fara och den, som kan
förklara varför, väntar er. Om hon är rädd och visar sig
misstrogen, tillägg: de deltaga i konspirationen mot förste
konsuln, och konspirationen är upptäckt. Säg inte ditt
namn, man misstror oss för mycket.»
Marthe såg upp på sin make och sade: »Du tjänar
således dem?»
»Nåväl, än sen?» sade han och rynkade ögonbrynen,
enär han trodde det var en förebråelse.
»Du förstår mig inte», utbrast Marthe, i det hon sjönk
på knä och tog Michus stora hand, som hon kysste och som
fuktades av hennes tårar.
»Skynda, du får gråta se’n», sade han och kysste henne
häftigt.
Då han icke längre hörde sin hustrus steg, kom tårarna
i denne järnmänniskas ögon. Han hade misstrott Marthe
på grund av faderns åsikter och dolt sitt livs hemligheter
för henne. Nu hade emellertid den enkla skönheten hos
hans hustrus karaktär plötsligt uppenbarat sig för honom,
liksom hans egen karaktärs storhet yppat sig för henne.
Marthe övergick från den djupa förödmjukelsen att
underskattas av den man, vars namn man bär, till den
hänförelse, som hans ära ingiver; övergången skedde så
omedelbart och oförmedlat, att hon så när fallit i vanmakt. Ett
rov för den livligaste oro, hade hon, såsom hon
sedermera sade honom, liksom vadat i blod från paviljongen till
Cinq-Cygne och hade i detta ögonblick känt sig upplyft till
himlen bland änglarna. Han, som såg sig icke vara
uppskattad, som tog sin hustrus bittra och sorgsna hållning för
brist på tillgivenhet, som lämnade henne åt sig själv och
levde utomhus, medan han ägnade all sin ömhet åt sin son,
hade i ett ögonblick förstått allt vad denna kvinnas tårar
betydde; han förbannade den roll, som hennes skönhet och
faderns vilja tvingat henne spela. Lyckan hade som en blixt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
