Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett litet hus, som tillhörde honom och låg i slutet på en av
Troyes’ långa förstäder.
Denne trotjänare, som hette Durieu, och hans hustru
hade alltid följt sin unga matmoders öden. Durieu var
slottets allt i allom, liksom hans hustru var hjälphustru i
slottet. Durieu hade till hjälp i köket Cathérines syster,
som han undervisade i sin konst och som blev en utmärkt
kokerska. En gammal trädgårdsmästare, hans hustru, hans
son, som var daglönare, och deras dotter, som gjorde tjänst
som ladugårdspiga, fullständigade slottets personal. För
sex månader sedan hade hustru Durieu i hemlighet låtit
förfärdiga ett livré i Cinq-Cygnes färger åt
trädgårdsmästarens son och åt Gothard. Ehuru den gamle
adelsmannen duktigt grälade på henne för detta oförstånd, hade
hon i alla fall haft det nöjet att se middagen serverad på
den helige Laurentius dag, på Laurences namnsdag, nästan
som i forna dagar. Detta mödosamma och långsamma
sakernas återställande var herr och fru d’Hauteserres och
makarna Durieus glädje. Laurence smålog åt vad hon
kallade barnsligheter. Den hedersmannen d’Hauteserre tänkte
emellertid även på det solidare och reparerade byggnaderna,
byggde åter upp murarna, planterade över allt, där det
fanns utsikt att få ett träd att växa, och lämnade icke en
tum jord utan att göra den fruktbringande. Också
betraktade Cinq-Cygnes dal honom såsom ett orakel i allt,
som rörde jordbruket. Han hade förstått återtaga hundra
plogland omtvistad, men icke såld mark, som
sammanblandats med kommunalägorna av kommunen; dessa hundra
plogland hade han gjort till artificiell äng, som födde slottets
kreatur, och infattat den med poplar, vilka sedan sex år
tillbaka växte så det syntes. Han hade för avsikt att
återköpa några jordlotter och använda slottets alla byggnader,
i det han därstädes anlade en ny arrendegård, som han
tänkte sköta själv.
Livet hade på detta sätt under de två senaste åren
blivit nästan lyckligt på slottet. Herr d’Hauteserre begav
sig ut på ägorna med solens uppgång för att övervaka
arbetarna, han använde nämligen under alla årstider folk.
Till frukosten återkom han ridande på arrendatorns klippare
och gjorde sin tur som en vaktpost; återkommen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
