Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplyst ställe och såg plötsligt och skarpt honom i ansiktet,
då han sade dessa olycksdigra ord. Prästen var djupt
bedrövad, men som en överraskad och om saken alldeles
okunnig man.
»Men så inse då, herr abbé», återtog Corentin, »att
deras rätt till Gondrevilles gods göra dem dubbelt brottsliga
i underordnade personers ögon! Kort sagt, jag vill, att de
skola ha att göra med Gud och inte med hans helgon.»
»Det finnes sålunda en komplott?» frågade kyrkoherden
oskyldigt.
»Lågsinnad, förhatlig, feg och så främmande för
nationens ädla ande», återtog Corentin, »att den skall höljas av
allmän avsky.»
»Nåväl! fröken de Cinq-Cygne är alldeles ur stånd
till en låghet!» utropade kyrkoherden.
»Herr abbé», återtog Corentin, »för oss... alltid oss
emellan... finnas tydliga bevis på hennes medbrottslighet;
men sådana finnas ännu inte för rättvisan. Hon tog till
flykten vid vår ankomst... och ändå sände jag er mairen.»
»Ja, men för en, som ni var så angelägen att rädda,
kom ni väl hastigt i hack och häl på mairen», sade abbén.
Vid dessa ord betraktade de båda männen varandra, och
allt var sagt mellan dem; de tillhörde båda två dessa djupa
tankens anatomer, för vilka ett enkelt röstens tonfall, en
blick, ett ord förslår till att genomskåda en själ, liksom
vilden upptäcker sina fiender på tecken, som äro osynliga
för en europés ögon.
»Jag trodde jag skulle kunna få något ur honom; jag
har blottat mig», tänkte Corentin.
»Å, den skurken!» sade kyrkoherden för sig själv.
Midnattstimmen slog i kyrkans gamla tornur, då Corentin
och kyrkoherden återkommo till salongen. Man hörde, huru
rummens och skåpens dörrar öppnades och stängdes.
Gendarmerna revo upp sängarna, Peyrade grävde och
sonderade allt med spionens snabba intelligens. Denna plundring
väckte både fruktan och vrede hos de trogna tjänarna,
som alltjämt stodo orörliga, herr d’Hauteserre växlade
medlidsamma blickar med sin hustru och fröken Goujet. En
skräckfylld nyfikenhet höll alla vakna. Peyrade kom in i
salongen bärande ett skrin av snidat sandelträ, som fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
