Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Barn», sade den gamle markis de Chargeboeuf, tog
dem alla tre i handen och förde dem avsides till en
gräsmatta, som ännu täcktes av ett tunt snölager, »ni skola
brusa upp, då ni höra en förnuftig mans råd, men jag måste
ge er dem, och vore jag i er belägenhet, skulle jag göra
på följande sätt: till mellanhand skulle jag ta en gammal
man, sådan som jag; jag skulle uppdraga åt honom att
begära en million av Malin mot vederbörligt erkännande
av Gondrevilles försäljning... Å! Han skulle ge sitt
bifall, om saken hölles hemlig. Ni skulle efter nu gällande
kurs ha hundratusen francs i ränta och köpa någon vacker
egendom i en annan del av Frankrike; ni skulle låta herr
d’Hauteserre förvalta Cinq-Cygne och draga lott om
vilkendera av er skulle gifta sig med denna vackra arvtagerska.
Men en gubbes tal i ungt folks öra är som ungt folks tal
i gubbarnas öra, ett buller, vars mening inte förstås.»
Den gamle markisen gav sina tre släktingar ett tecken,
att han icke ville ha något svar, och återvände till salongen,
dit abbé Goujet och hans syster kommit, medan
samtalet pågick. Förslaget att draga lott om sin kusins
hand hade upprört de båda Simeuserna, och det bittra
läkemedel, hennes gamle släkting föreslagit, hade hos
Laurence väckt liksom avsmak för honom. Alla tre voro också
mindre vänliga mot gubben utan att för den skull vara
oartiga. Herr de Chargeboeuf, som märkte denna köld,
betraktade flera gånger medlidsamt dessa tre intagande
varelser. Ehuru samtalet blev allmänt, återkom han till
nödvändigheten att foga sig i händelserna och berömde
herr d’Hauteserre för att han ivrigt påyrkade, att hans
söner skulle taga tjänst.
»Bonaparte», sade han, »gör hertigar. Han har skapat
kejserliga län, han skall utnämna grevar. Malin skulle
vilja bli greve de Gondreville. Det är en idé», tillade
han med en blick på herrarna de Simeuse, »som kunde
gagna er.»
»Eller skada oss», sade Laurence.
Så snart hästarna blivit förspända, reste markisen
och följdes till sin vagn av hela sällskapet. Då han satt i
vagnen, vinkade han Laurence till sig, och lätt som en
fågel ställde hon sig på vagnssteget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
