- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
129

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla skåp utan att skruva lös ett enda lås; de sonderade
murarna och voro på detta sätt herrar ända till klockan
fem på eftermiddagen. Vid denna tid lyckades
kammartjänaren med tänderna sönderslita de tåg, som bundo
Violettes händer, och då denne befriades från sin
munkavle, började han ropa på hjälp. Då de fem okända hörde
dessa rop, gingo de ut i parken, kastade sig upp på sina
hästar, som liknade hästarna på Cinq-Cygne, och redo
bort, men icke så hastigt, att icke Violette fick se dem.
Sedan han lösgjort kammartjänaren, som i sin ordning
lösgjorde kvinnorna och notarien, besteg Violette sin
klippare och red efter förbrytarna. Då han kom till
paviljongen, överraskades han av att se de båda gallergrindarna
på vid gavel och fröken de Cinq-Cygne på post.

Då den unga grevinnan försvunnit, upphanns Violette
av Grévin till häst, åtföljd av kommunen Gondrevilles
fältvakt, vilken portvakten lämnat en häst ur slottets stall.
Portvaktens hustru hade begivit sig av till Arcis för att
underrätta gendarmeriet därstädes. Violette omtalade
genast för Grévin sitt möte med Laurence och att denna
unga flicka, vars djärva och beslutsamma karaktär var
bekant, tagit till flykten.

»Hon stod på vakt», sade Violette.

»Kan det vara möjligt, att Cinq-Cygnes invånare gjort
denna kupp?» utbrast Grévin.

»Vad?» svarade Violette, »kände ni inte igen den där
grova Michu? Det var han som kastade sig över mig!
Jag kände nog hans nävar. För övrigt voro de fem
hästarna från Cinq-Cygne.»

Då notarien fick se hästskornas märken på rundelns
sand och i parken, lämnade han fältvakten kvar vid
gallergrinden för att tillse, att de dyrbara spåren icke utplånades,
och sände Violette att hämta fredsdomaren i Arcis för att
denne skulle konstatera faktum. Därpå återvände han
skyndsamt till salongen i slottet Gondreville, dit löjtnanten
och underlöjtnanten vid det kejserliga gendarmeriet
ankommo, åtföljda av fyra man och en korpral. Löjtnanten
var, såsom man kan tänka sig, den korpral, som två år
förut genom Francois’ försorg slagit sig i huvudet och
för vilken Corentin omtalat hans listiga motståndare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free