Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans anklagelseakt skulle endast uppvisas för och påtecknas
av verkställande maktens kommissarie jämte utlåtande av åtta
jurymän, för vilka han redogjorde för sitt förhörs fakta och
som hörde vittnen och anklagade och fattade ett första utslag,
kallat anklagelseutslag. Ordföranden skulle på de i hans
arbetsrum samlade jurymännen utöva ett sådant inflytande,
att dessa endast kunde vara hans medarbetare. Dessa
jurymän bildade anklagelsejuryn. Andra jurymän funnos för
att bilda den jury, som arbetade vid brottmålsdomstolen,
vilken skulle döma de anklagade. I motsats till
anklagelsejuryn kallades denna domfällningsjuryn. Den
brottmålsdomstol, som Napoleon skulle nyskapa, bestod av en
president, fyra domstolsledamöter, allmänna åklagaren och
en regeringskommissarie. Från 1799 till 1806 funnos
emellertid s. k. specialdomstolar, vilka dömde utan jury
och bestodo av domare, som togos från den till
specialdomstol förvandlade civildomstolen. Denna konflikt mellan
specialrättskipningen och brottmålsrättskipningen medförde
kompetensfrågor, som avgjordes av kassationsdomstolen.
Om departementet Aube haft en specialdomstol, skulle
det mot en av kejsardömets senatorer begångna attentatet
utan tvivel ha hänskjutits till denna domstol; men detta
stilla departement hade undantagits från denna
undantagsdomstol. Grévin kunde för den skull sända underlöjtnanten
till juryordföranden i Troyes. Egyptiern red i sporrsträck
och återkom till Gondreville medförande denne så gott
som suveräne magistratsperson med postskjuts.
Juryordföranden i Troyes var en gammal
fögderiordförande, före detta sekreterare i ett av konventets utskott,
vän till Malin och hade genom dennes inflytande erhållit
sin ställning. Denne magistratsperson, som hette Lescheneau
och var väl förtrogen med den gamla
brottmålslagskipningen, hade, liksom Grévin, varit Malin till mycken hjälp
i hans lagstiftningsarbete i konventet. Malin förordade
honom också hos Cambacérès, som utnämnde honom till
generalprokurator i Italien. Till förfång för sin vidare
befordran på denna bana hade Lescheneau haft en
förbindelse med en förnäm dam i Turin, och Napoleon
nödsakades avsätta honom för att rädda honom från en
rättegång, med vilken den äkta mannen hotade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
