Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fly inte!» sade Laurence.
»Alltid dessa sublima dumheter», sade kyrkoherden
förtvivlad. »Om jag hade Gud Faders allmakt, skulle jag föra
bort dem. Men om man finner mig här i detta skick,
skola de tyda detta egendomliga besök till er och min
skada. Jag ger mig av samma väg jag kommit. Tänk
på saken; ännu ha ni tid. Rättvisans hantlangare ha inte
tänkt på kyrkoherdeboställets mellanmur, för resten äro
ni kringrända på alla sidor.»
Bullret av steg från en hop människor och skramlet
av gendarmeriets sablar fyllde gården och nådde ända till
matsalen några minuter efter det kyrkoherden avlägsnat
sig, sedan han icke haft mera framgång med sina råd än
markis de Chargeboeuf med sina.
»Vår gemensamma tillvaro», sade den yngre de Simeuse
sorgset till Laurence, »är en vidunderlighet, och vi känna
i denna stund en vidunderlig kärlek. Denna
vidunderlighet har gripit ert hjärta. Måhända beror det därpå,
att naturens lagar hos dem äro kullslagna, att de
tvillingar, vilkas historia bevarats åt oss, alla varit olyckliga.
För vår del ser ni med vilken envishet ödet förföljer oss!
Nu fördröjes ert beslut olyckligt nog!»
Laurence var som förlamad av sorg och häpnad. Hon
hörde liksom i ett surrande dessa olycksbådande ord, som
uttalades av juryns ordförande. »I kejsarens och lagens namn
häktar jag manspersonerna Paul-Marie och Marie-Paul de
Simeuse, Adrien och Robert d’Hauteserre. Dessa herrar»,
tillade han, i det han visade för sina följeslagare spår
av lera och jord på de tilltalades kläder, »kunna icke neka,
att de tillbragt en del av denna dag till häst?»
»Varför anklagar ni dem?» frågade stolt fröken de
Cinq-Cygne.
»Ni häktar inte fröken?» sade Giguet.
»Jag lämnar henne i frihet mot borgen till dess en
noggrannare undersökning skett av de anklagelser, som vila
på henne.»
Goulard erbjöd sin borgen, i det han helt enkelt bad
grevinnan om hennes hedersord på att icke avvika. Laurence
gav markis de Simeuses forne jaktbetjänt en ljungande
blick full av stolthet, som gjorde denne man till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
