Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därtill förmådd av en egendomlig ingivelse av försiktighet
tog hon ut ur elden den sida av brevet, på vilken
ingenting fanns skrivet, samt de fem första raderna, vilkas
mening icke kunde blottställa någon, och sydde in dem i
kanten av sin klänning. I sin förfäran över att Malin fastat
redan tjugufyra timmar tänkte hon bära till honom litet
vin, bröd och kött redan samma natt. Hennes nyfikenhet
tillät henne lika litet som hennes mänsklighet att
uppskjuta detta till följande dag. Hon eldade för den skull upp
ugnen och lagade med sin mors tillhjälp en pastej på
hare och anka, en riskaka, stekte två kycklingar, tog tre
buteljer vin och bakade själv två runda bullar. Vid
halvett-tiden på morgonen begav hon sig på väg till skogen
och bar allt detta med sig i en korg i sällskap med
Couraut, som på alla dessa expeditioner tjänade såsom spejare
med beundransvärd intelligens. Han vädrade främlingar
på oerhörda avstånd, och så snart han märkte deras
närvaro, återkom han till sin ägarinna, i det han sakta
morrade, betraktade henne och vände nosen åt den farliga
sidan.
Klockan tre på morgonen kom Marthe fram till
tjärnen, där hon lämnade Couraut på vakt. Efter en
halvtimmes arbete för att frigöra ingången kom hon med en
blindlykta till källardörren med den mask för ansiktet,
som hon hittade på ett av trappstegen. Senatorns
inspärrning tycktes långt förut ha varit förberedd. Ett hål, en
fot i fyrkant, fanns öppnat upptill i den järnport, som
stängde källaren. På det att Malin, med den tid och det
tålamod, varöver alla fångar förfoga, icke skulle göra lös den
järnten, som stängde porten, hade man fastgjort denna
med ett hänglås. Senatorn, som stigit upp från sin bädd
av mossa, drog en suck, då han varseblev ett maskerat
ansikte, och anade, att det ännu icke var fråga om hans
befrielse. Han iakttog Marthe så gott han kunde vid det
osäkra skenet av hennes blindlykta, och igenkände henne
på hennes kläder, hennes korpulens och hennes rörelser.
Då hon räckte honom pastejen genom hålet, släppte han
denna för att fatta hennes händer och sökte med största
behändighet taga från hennes finger två ringar, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
