- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
175

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

källaren. Efter förnyat hörande av alla vittnen, såväl
belastnings- som avlastningsvittnen, framgick av korsförhöret, att
detta gömsle, som Michu upptäckt, var känt endast av
honom, av Laurence och de fyra adelsmännen. Man kan
föreställa sig den verkan, det gjorde på åhörarna och
jurymännen, då allmänna åklagaren tillkännagav, att denna
källare, som ingen annan än de anklagade och två av
vittnena kände, tjänat till senatorns fängelse. Marthe
infördes. Hennes uppträdande framkallade den livligaste oro
bland åhörarna och de anklagade. Herr de Grandville
reste sig för att motsätta sig, att denna kvinna hördes
såsom vittne mot hennes make. Allmänna åklagaren
anmärkte, att Marthe enligt sin egen bekännelse var delaktig
i förbrytelsen: hon behövde varken avlägga ed eller vittna,
hon borde endast höras i sanningens intresse.

»Vi behöva för övrigt endast uppläsa protokollet över
förhöret med henne för juryns ordförande», sade presidenten,
som lät rättens protokollsförare uppläsa det på morgonen
uppsatta protokollet.

»Erkänner ni dessa era uppgifter?» sade presidenten.

Michu betraktade sin hustru, och Marthe, som insåg
sitt misstag, sjönk alldeles medvetslös till golvet. Man kan
utan överdrift säga, att åskan slog ned på de anklagade
och deras försvarare.

»Jag har aldrig skrivit till min hustru från fängelset och
känner ingen av de därstädes anställda», sade Michu.

Bordin lämnade honom bitarna av brevet till Marthe,
och Michu behövde endast kasta en blick på det skrivna.
»Min stil har efterhärmats», utbrast han.

»Att neka är er sista utväg», sade allmänna åklagaren.

Nu infördes senatorn med de för hans mottagande
föreskrivna ceremonierna. Hans inträde blev en
teaterkupp. Malin, som av magistratspersonerna utan hänsyn
för de forna ägarna av detta präktiga gods kallades greve
de Gondreville, betraktade på presidentens anmodan de
anklagade länge med största uppmärksamhet. Han medgav,
att de kläder, som buros av dem, som bortfört honom, voro
precis likadana som adelsmännens, men förklarade, att den
själsskakning, i vilken han befann sig, gjorde, att han icke
kunde påstå, att de anklagade voro de brottsliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free