- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
183

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En politisk rättegång under kejsardömet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

densamme, vilken kom till henne vid tiden för herrar de
Polignacs och de Rivières sammansvärjning, så, vad jag
än säger, vad han svarar, inte en åtbörd, inte ett ord!
Tänk för övrigt endast på att rädda herrarna de Simeuse,
skaffa er inte den där dåliga skogvaktarskälmen på
halsen.»

»En storartad människa, nådig herre!» utbrast Bordin.

»Hänförelse? Och hos er, Bordin, till på köpet! Den
mannen är således något. Vår suverän har en vidunderlig
egenkärlek, herr markis», sade han, i det han bytte om
samtalsämne. »Han skall avskeda mig för att kunna begå
dårskaper utan motsägelse. Han är en stor soldat, som kan
förändra rummets och tidens lagar; men han förmår icke
förändra människorna, och ändå skulle han vilja skapa
om dem till sitt bruk. Nu, glöm inte, att era släktingars
nåd endast kan utverkas av en enda person... av fröken
de Cinq-Cygne.»

Markisen reste ensam till Troyes och förklarade för
Laurence hur sakerna förhöllo sig. Laurence erhöll av den
kejserlige prokuratorn tillåtelse att tala med Michu, och
markisen följde henne ända till fängelseporten, där han
väntade. Hon kom ut, badande i tårar.

»Den stackars mannen», sade hon, »försökte falla på
knä för mig för att be mig inte mera tänka på honom,
utan att han kom ihåg, att han hade fotbojor! Ack, markis,
jag skall försvara hans sak. Ja, jag skall kyssa er kejsares
stövel. Och om jag misslyckas, nåväl, jag skall draga
försorg om, att den mannen skall leva i evighet i vår
familj. Inlämna hans nådeansökan för att vinna tid, jag
vill ha hans porträtt. Låt oss resa.»

Då ministern följande dag av ett överenskommet tecken
erfor, att Laurence var på sin post, ringde han, hans
vaktmästare inträdde och erhöll befallning att låta herr
Corentin inträda.

»Min vän, ni är en skicklig karl», sade Talleyrand
till honom, »och jag vill använda er.»

»Nådig herre...»

»Hör på. Då ni tjänar Fouché, får ni visserligen pengar,
men aldrig heder eller en ställning, som kan omtalas; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free