Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåtans lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cinq-Cygne. Laurence, vars principer voro omedgörliga, blev
icke överraskad, utan upprörd av att se legitimitetens mest
berömda representanter såväl i den ena som den andra
kammaren prata med premiärministern åt den, som hon
aldrig kallade annat än hans höghet hertigen av Orleans,
höra på och skratta med honom. Liksom de lampor, vilka
äro nära att slockna, lyste de Marsay med en sista glans.
Han glömde gärna politikens sorger. Markisinnan de
Cinq-Cygne fann sig i de Marsay, såsom man säger, att
österrikiska hovet vid denna tid fann sig i herr de Saint-Aulaire:
ministern fick träda tillbaka för världsmannen. Men hon
reste sig från sin plats som om den varit ett rödglödgat
järn, då hon hörde herr greven de Gondreville anmälas.
»Farväl, min fru», sade hon torrt till prinsessan.
Hon avlägsnade sig med Berthe och beräknade
riktningen av sina steg, så att hon icke skulle möta denne
olycksbringande man.
»Ni har kanhända omintetgjort Georges’ giftermål»,
sade prinsessan sakta till de Marsay.
Förre skrivaren i Arcis, förre folkrepresentanten, förre
thermidoristen, förre tribunen, förre statsrådet, förre
kejsardömets greve och senator, förre Ludvig XVIII:s pär, den
nya julirevolutionens pär gjorde en krypande bugning för
den vackra prinsessan av Cadignan.
»Darra inte, vackra dam, vi bekriga inte prinsar»,
sade han, i det han satte sig bredvid henne.
Malin hade varit skattad av Ludvig XVIII, för vilken
hans gamla erfarenhet icke var utan nytta. Han hade
mycket bidragit till att störta Décazes och ivrigt tillrått
ministären Villèle. Som Karl X behandlade honom med
köld, hade han delat Talleyrands agg. Nu stod han högt
i gunsten under den tolvte regeringen, som han hade den
fördelen tjäna sedan 1789, och som han utan tvivel skulle
övergiva, då tillfället fordrade det. För femton månader
sedan hade han emellertid brutit den vänskap, som under
trettiosex år förenat honom med den berömdaste av våra
diplomater. Då han denna afton talade om den store
diplomaten, sade han: »Känner ni orsaken till hans fientlighet
mot hertigen av Bordeaux?... Pretendenten är för ung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
