Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåtans lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Där ger ni», svarade Rastignac, »ett underligt råd åt
unga män.»
De Marsay, som prinsessans ord gjort helt tankfull,
besvarade icke detta skämt; han betraktade förstulet
Gondreville och väntade tydligt med att säga något till
dess att gubben, som tidigt gick till vila, hade avlägsnat
sig. Alla, som voro närvarande och bevittnat fru de
Cinq-Cygnes bortgång, vartill skälen voro kända,
efterliknade de Marsays tystnad. Gondreville, som icke känt
igen markisinnan, förstod icke orsaken till denna allmänna
förbehållsamhet, men vanan vid affärer och de politiska
plägsederna hade givit honom takt, och som han var en
man med uppfattning, trodde han, att hans närvaro
besvärade och avlägsnade sig. De Marsay, som stod vid
spiseln, betraktade på ett sätt, som förrådde djupa tankar,
denne sjuttioårige gubbe, som långsamt gick ut.
»Jag gjorde orätt, min fru, att inte för er nämna min
underhandlare», sade premiärministern slutligen, då han
hörde vagnen rulla bort. »Men jag skall gottgöra mitt fel
och ge er medel att sluta fred med markisinnan de
Cinq-Cygne. Det är nu trettio år se’n händelsen timade; den är
nu lika gammal som Henrik IV:s död, vilken sannerligen,
oss emellan sagt, trots ordspråket, är den minst kända
historien, liksom så många andra historiska katastrofer.
Jag kan för övrigt försäkra, att om saken också icke
angick markisinnan, så är den inte mindre sällsam för det.
Den sprider dessutom ljus över en berömd sida i våra
moderna årsböcker, nämligen övergången över
Sankt-Bernhard. Herrar ambassadörer skola här se, att vad
anläggningens djup angår, våra nutida politiska
personligheter stå långt efter de Macchiaveller, som folkrörelsens
böljor 1793 upplyfte över stormarna och av vilka några,
som det står i romanerna, nått hamnen. För att i våra
dagar vara något i Frankrike, måste man ha kastats
omkring i den tidens orkaner.»
»Jag tycker i alla fall», sade prinsessan leende, »att i
det hänseendet lämnar sakernas tillstånd ingenting att
önska...»
Ett leende lekte på allas läppar, och de Marsay kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
