Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Fulgens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fulgens—Funèbre
495
folkstam i Sudan; kallas även Fellani,
Fellata och Fullan,
Fulgens, lat, (av fu’lgere, glänsa), bot.,
lysande.
Fulge’ntius, latinskt mansnamn (av fulge^re,
glänsa), den glänsande. Motsvarar
kvinnonamnet Fulge’ntia.
Fulguratio’n (av lat, fulgura’re, blixtra),
blixtrande, ljungeld; kem., metallens
blinkning i degeln; med.,
sjukdomsbehandling med högfrekventa strömmar. —
Ful-gurome’ter (av gr. me’tron, mått), eg.
blixtmätare; = Elektrometer (se d. o.).
Fulguri’t, lat. (av fii’lgur, blixt), meteor.,
blixtrör, en glasartad, rörlik massa, som
ej sällan träffas i jorden. Den uppkommer
därigenom, att blixten slår ned i
kvartssand och under sitt lopp nedåt smälter de
sandpartiklar, med vilka den kommer i
beröring, till en ihålig glasmassa. Stundom
antager denna massa kilform. Allmogen
kallar den då åsk-1. torvigg.
Fulgurome’ter, se under Fulguration.
Fu’Iica a’tra, zooL, sothönan, en allmän
vadarfågel.
Fuliginosus, -a (av lat. fuWgo, sot), hot.,
sotfärgad.
Fulfgo, hot., ett släkte slemsvampar. — F.
va’ria, trollsmör.
Fuli’go sple’ndens, farm., glanssot; med., en
av vidbränningsämnen, kol, kreosot m. m.
bestående svart skorpa, som bildas i
rökgången till eldstäder, där ved
ofullständigt förbrännes. Beståndsdel av
läkemedlet sotdroppar.
Fuligu’linæ, zool., fågelfamiljen Dykänder.
Viktiga svenska släkten äro Cla’ngula,
Enicone’tta Hare’Ida, Histrio’nicus,
Ne’tta, Ny’roca, Oide’mia och Somate’ ria.
Fulla 1. Folla, nord. myt., Friggas
klenodvårdarinna och förtrogna sändebud. Av
namnet framgår hennes egenskap av
ymnighetens gudinna.
Full dress, eng., eg. fullständig dräkt;
sällskapsdräkt, högtidsdräkt.
Fullerjord, dets. som Valkjord (se d. o.).
Fullkula, se Hålkula.
Fulma’ridæ, zool., fågelfamiljen
Stormfåglar. — Fu’lmarus glacia’lis,
stormfågel.
Fu’lmen, mans- och Fu’lmina, kvinnonamn
(av lat. fu’lmen, blixt).
Fulmine’ra (lat. ful mina’re, av fu’lmen,
blixt), knalla, dundra, Ijunga; rasa av
vrede, fara ut i hotelser. — Fulmina’nt,
blixtrande, ljungande; rasande av vrede.
— Fulminatio’n, knall; förkunnande av
bannlysning.
Fulvasmör, en olja ur fröna av Ba^ssia
hutyra’cea, Himalaya.
Fu’lvo-bulbillo’sus, lat., hot., med en
mörkgul, liten knöl. — Fu’lvus, -a, lat., hot.,
mörkgul.
Fuma’na vulga’ris {syn. Cistus fuma’na.
Helianthemum /.), barrsolvända.
Kalk-växt. Öland och Gotland.
Fuma’ria, hot., växtsläkte tillhörande fam.
Papavera’ceæ. — F. officina’lis, jordrök,
allmänt åkerogräs. — F. Vailla’ntii,
små-blommig jordrök.
Fumaria’ceæ, hot., underfamilj av fam.
Pa-pavera’ceæ.
Fumari’n, se Åkerrök.
Fumaro’I (av lat. fu’mus, rök), ett slags
gasvulkan, en rämna i ett eldsprutande berg
med därur utströmmande vattenånga. Jfr
Solfatar och Mofett.
Fuma’rsyra, kem., en organisk syra, som
förefinnes i Fumaria, i islandslav o. a.
växter.
Fumet, fr. (1. fyme’), retande lukt av vissa
viner och stekt villebråd.
Fumige’ra, Fumi’st m. fl., se under Fumus.
Fumo’sus, -a, lat. (sly fu’mus, rök), hot.,
rök-färgad, nedrökt.
Fu’mus, lat., rök. — Fuma’ntia, pL, med.,
medel, som antändas och nyttjas till
rökverk. — Fume’ra, ryka, ånga; även gödsla.
— Fumigatio’n, rökning. — Fumige^ra,
röka, genomröka. — Fumfst (fr. fumiste),
person, som lagar eldstäder, vilka röka in.
Fun, se Fen.
Funafeng, se Fimafeng.
Funa’mbulus, lat. (av fu’nis, lina, och
am-hula’re, gå), lindansare.
Fundame’nt, Fundamenta’l, Fundamenta’llag
m. fl., se under Fundus.
Funde’ra, se under Fundus.
Fundinn, nord. myt., namn på en dvärg, som
omnämnes i yöluspå.
Fundj, ett negerfolk i Afrika.
Fu’ndus, lat., grund, botten; gods,
lantegendom. — Fundame’nt, grund, grundval. —
Fundamenta’1, hörande till grunden 1.
första början, väsentlig, ursprunglig, t. ex.
fundamentalsats, sats, på vilken en
bevisföring vilar. — Fundamentalavstånd, fys.,
avståndet mellan de punkter på en
termometer, som ligga till grund för indelningen
i grader; oftast således avståndet mellan
vattnets frys- och kokpunkt. —
Fundamentalbas, ionk., den verkliga grundtonen
i ett ackord. — Fundamentalelektrometer,
fys., elektrometer, uppfunnen av den
schweiziske fysikern De Luc. —
Fundamentallag, grundlag. —
Fundamentalstjärnor, astr., de ljusare stjärnor på
himlavalvet, vilka med avseende på sina
lägen blivit så noggrant bestämda, att de
användas som utgångspunkter vid
bestämmandet av andra stjärnors lägen. —
Fun-datio’n, stiftelse. — Funda’tor, stiftare,
grundläggare. — Funde’ra, grundlägga,
stifta (i äldre svenska); begrunda
(folkligt).
Funèbre, fr. (1. fynä’br, av lat. fu’nus,
begravning) , som tillhör 1. har avseende på
likbegängelser; tonk., sorgligt. — Marche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
