Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Marmeladträdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
840
Marmeladträdet—Marsdagarna
Marmeladträdet, bot.y se Vitellacia.
Marmennil, nord. myt., ett havstroll,
upptill skapat som en människa, nedtill som
en fisk.
Marmite, fr. (1. -mi’tt), gryta; kokk., namn
på vissa soppor; fabriksnamn på ett
köttextrakt.
Marmiton, fr. (1. marmitå’ng; av marmite,
gryta), kökspojke.
Ma’rmo africa’no, ital., geoL, en marmorart
med svart grund och grå, gröna, röda eller
vita fläckar.
Marmolft, miner., ädel serpentin (se d. o.).
Ma’rmor {gr. ma’rmaros, av marma’irein,
glänsa), geol.y fin, hård, vit, färgad,
fläckig eller ådrig kalksten som kan poleras.
Brukas i byggnads- och
bildhuggarkon-sten. — Marmorcement beredes genom
in-dränkning av bränd gips med alunlösning
och en därpå följande bränning av
massan. — Marmore’ra, måla med marmorlika
fläckar, ådror eller strimmor. —
Marmo-ri’t, en komposition, imiterande olika
sten-arter. Jfr Cajalit, Litholit. —
Marmorkrönikan, se Pariska krönikan.
Mar mori’t glas, annat namn på alabaster glas
(se d. o.).
Marmotte, fr. {1. -må’tt; ital. marmo’tta),
murmeldjur.
Marmo’ttoIja, den feta olja, som pressas ur
fröna av Pru’nus armeni’aca. Brukas som
matolja och vid parfymtillverkning.
Marode’ra (fr. marauder), krigsk., utan
tillstånd lämna sin trupp och ströva
omkring för att plundra (om soldater). —
Marodö’r {fr. maraudeur), soldat, som
maroderar. — Marodördroppar, med.,
Li’-quor fuWginis fæ’tidus, sotdroppar med
dyvelsträck.
Maroillaiserasen (1. maroallä’s-), flandrisk
nötkreatursras.
Maro’kkogummi 1. Mogadorgummi, tekn.,
som kommer från sultanatet Marocko,
er-hålles antagligen av Aca’cia nilo’tica.
Marokäng (hårt k; fr. maroquin, av
Ma-ro’eko) — Saffian (se d. o.).
Ma’ron, gr. myt., en sonson (enligt yngre
sagor en son) av Dionysos.
Maro’nbrunt, tekn., kastanjebrunt, en brun
färg.
Maro’ner, se Marro’ner.
Maronia’nsk (efter Ma’ro, den romerske
skalden Virgilius’ familjenamn), vad som
liknar eller tillhör Virgilius, virgiliansk.
Maroni’ter, en kristen sekt på berget
Libanon och i andra delar av Syrien. Uppkallad
efter helgonet Johannes Maron.
Maro’nnegrer (fr. marrons, av sp.
cimar-ron, vild, förvildad), rymda negerslavar
och deras efterkommande.
Maro’nplommon, bot., se Flacourtia.
Maroquin, fr. (1. maråkä’ng), se Marokäng.
Maro’tse, en bantunegerstam.
Marotte, fr. (1. -å’tt), narrstav, narrspira,
narrdräkt, narrkåpa med bjällror; fig..
dårskap, narraktighet; älsklingsteori,
"käpphäst’\
Maroufle, fr. (1. maro’ffl), maruffel, slyngel,
lymmel.
Marquartporslin (1. marka’r-), högeldfast
porslin till pyrometrar, kemiska och
fysiska apparater m. m.
Marque, fr. (1. mark), märke. — M. de
com-merce, 1. M. de fabrique (Z. - dö kåmmä’rs,
- fabri’ck), varumärke, fabriksmärke.
Marquess, eng. (1. ma’rkoiss), markis (se
d. o.).
Marqueterie, fr. (1. markötöri’), se
Märke-teri.
Marquis (fr. uttal: marki’, eng. uttal:
ma’r-koiss), se Markis.
Marra’ner (sp. marra’nos), i Spanien och
Portugal benämning på döpta judar, som
misstänktes att i hemlighet fasthålla vid
sin förra tro.
Marrisp, bot., se Statice.
Marro’n, kem., handelsnamn på vissa bruna
t j ärf ärgämnen.
Marro’ner (av fr. marron, kastanje), ett
slags stora äkta kastanjer.
Marro’nnegrer, se Maronnegrer.
Marru’bium vulga’re, bot., kransborre,
torr-marksväxt i s. Sverige. Fam. Labiatæ.
Marruci^ner, ett italiskt folk.
Mars, rom. myt., krigets gud (se Mamers);
fig., krig; (lat. Ma’rtius, helgad åt guden
Mars); vårmånaden, årets tredje månad;
astr., namn på en planet; alkem.,
benämning på järn. — Marsfältet, se Campus
Ma’rtius och Champ de Mars. —
Martia’-lisk (lat. martia’lis), som tillhör guden
Mars; som anstår en krigare, krigisk,
tapper. — Martia’llagar, krigslagar. —
Ma’rtis-son, modig krigare, soldat, hjälte.
Marsa’la, ett slags vin från staden Marsala
på Siciliens västkust.
Marsca’leus, lat., se Marsk.
Marsch (fr. marche), gång, tåg; väg;
förfaringssätt; krigsk., en trupps
förflyttning; tonk., musik, avsedd att reglera ett
flertal människors gång och därför alltid
i samma takt (te[mpo di ma’rcia). —
Marsch! (fr. marche! imperativ av
mar-cher, gå), krigsk., framåt! —
Marschlinje, den ordning, i vilken en krigsflottas
skepp uppställas. — Marschordning, den
ordning, i vilken en trupp eller krigshär
skall tåga. — Marschroute (1. -ro’tt; av
fr. route, väg), Marschrut, Marschruta,
väg, som följes; krigsk., väg som en trupp
färdas; plan för en sådan färd. —
Marschera, gå, tåga, företaga marscher.
Marschall, ty. (1. ma’r-), marskalk (se d. o.);
(1. -a’ll), hos oss benämning på en i
jorden fastsatt illuminationsfackla.
Marsche’ra, se under Marsch.
Ma’rschland, se Marskland.
Ma’rschlin}e, Marschordning, Marschroute,
-rut 1. -ruta, se under Marsch.
Marsdagarna 1. Marsupproren, i mars må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
