- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
120

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

träbänken; huru hon skulle gjort det bekvämt åt
honom, ty han skulle fått hennes axel att hvila mot . . .»

På många sätt visar Rahel att hon ej älskar honom
»utan oro» och vid något af honom uttaladt tvifvel
utbrast hon: »Har du då aldrig sett hänryckningen i mina
ögon, när jag såg dina? Den kväfvande ström af
lycksalighet, som då bröt in öfver mig?»

Visserligen är hon alltjämt »ouppnåbar» i sin själ
och inser att »denna hemgift från främmande världar bär
enhvar med sig». Hon visste, att in i andens tvifvel,
i samvetspröfningens liksom i minnets djup kan ej ens
kärleken tränga. Men annars kände hon kärleken
genom-glöda hela sitt väsen och hon kan med sanning säga
Varnhagen: »Min känsla har du vunnit, mitt hela hjärta.»
Ja, hon synes sig själf skugglik och ringa utan sin
kärlek; de dagar, hon ej skrifvit till honom, har hon alls
icke lefvat, och att få »kyssa hans mun, hans ögon, att
trycka honom till sitt hjärta» är äfven hennes innerliga
längtan. Varnhagen å sin sida visar på tusende sätt
sanningen i sina ord: »Jag håller dig så gränslöst kär och
så innerligt, som icke älskande och icke vänner hållas
kära: som din lärjunge och förkunnare.» Han undrar, om
hon kan lida så mycket af skilsmässan som han, ty hon
har ju — Rahel, som han alltid längtar efter! Han
hungrar efter hvarje rad af henne och ber att hon skall låta
honom se hvad hon skrifver äfven till andra, ty han ät
girig efter hennes mins .a ord, vare sig de uppenbara det
djupa, det förnäma, det muntra i hennes skaplynne, om
hvilket han bekräftar Jean PauPs omdöme: att klokheten
och kvickheten, huru stora de än voro, dock hos Rahel
voro mindre betydande än innerligheten och godheten.
»Hos dig», säger Varnhagen, »blir äfven det vanliga ovan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free