Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Nuvarande jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. SUNDALS, NORD ALS OCh VALBO HÄRADER.
lo
att pà ett rationellt sätt taga vara på kreatursspillningen, äfven på (le
ställen, där man annars fått klart för sig vikten af denna sak. På
tal om jordbruksförhållandena kom det ofta och med särskild styrka
fram, att det värsta felet med böndernas jordbruk var, att de ej
förstodo ta reda på gödseln. Ty gödsling är något, som den afmagrade
dalsländska jorden, efter all utsugning i forna tider, framför allt
behöfver. Gödselstäderna äro för det mesta illa anordnade, så att
gödseln förfares oeh den flytande spillningen rinner undan till ingen
nytta. På en del håll träffar man ännu på den gamla oseden att
borra hål i ladugårdsgolfvet för att härigenom på ett lätt och
bekvämt sätt hälla det torrt och rent. Ett så ypperligt strömedel som
torfströ är dock för dalbon jämförelsevis lätt tillgängligt, och det är
beklagligt, att det ännu kommit till så ringa användning.
Torfmossar förekomma nämligen nära nog i hvarje socken, och särskildt
På Sundal och i norra Valbo rinnas sädana af stor utsträckning.
Endast i mer sparsamma fall ser man dock, att hemmansbrukarne
beg agna tillfället att uppsamla torf till torfströberedning. En fabrik
för tillverkning af torfströ finnes i Järbo socken, och en och annan
begagnar tillfället att liär anskaffa sitt nödiga förråd. Någon
fabrikation i större skala förekommer ej på Dalboslätten, ehuru utsikterna
för ett lyckligt företag i den riktningen här cj borde vara så ringa.
Jordens behof af näringsämnen söker man numera efter bästa
förmåga att allmänt fylla genom inköp af artificiella gödningsämnen,
hvilka få ersätta den mångenstädes oproportionerligt stora bristen
På naturlig gödsel. Vidare har kalk börjat komma till användning
1 allt större mängder. På grund af jordens stora kalkfattigdom
öfverallt på Dal är lätt oc.h billig tillförsel af kalk en verklig
lifsfråga för det dalsländska jordbruket. Något kalkbrott torde knappt
ln’Jm hela landskapet förekomma, och jordbrukaren är därför för
sitt behof hänvisad att anskaffa kalk från Kinnekulle (Hellekis),
hvarifrån den mesta kalken hämtas, eller från Halle- och
Hunneberg. De på grund af afståndet dyra fraktsatserna inverka
betvd-ügt h ammande på tillförseln. Till Bràlanda station går exempelvis
frakten för 100 kg. kalk till 37 öre. För rekvirenter, som bo långt
från järnvägen, kominer därtill en lång landsvägstransport,
hvarigenom varan ytterligare blir fördyrad. Jämförelsevis lättare och
äfven billigare ställer sig transporten för de vid Vänern belägna
sockn ärna, hvilka sjöledes kunna hämta sitt kalkförråd till de
ut-med kusten belägna lastageplatserna Sikhall, Dalbergså och Sunnanå.
1 aflägset belägna bygder, såsom Dalskogs socken, användes kalk
’"era sparsamt. Detta gi|ller äfven om hela Valbo härad, där
fraktkostnaderna på grund af omlastning till den smalspåriga järnvägen
ställa sig betydligt högre än på Slättdal, och där för en del socknar
alstånden till stationerna bli synnerligen långa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
