- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIX : Industri och handel /
36

(1910) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bekämpa densamma. Vi behöfva lust till troget och intensivt arbete i Sverige
och för Sverige, verkliga nationella intressen och vyer, som giilla — ej den
enskilde, ej klass eller kår, utan det bela, kort sagdt, en nationell samling
omfattande allt och alla, ej minst do djupa leden. Att en sådan i detta fall
bör äga praktiskt syfte och innebära materiell samverkan, skall närmare
utföras i det följande.

Det är nämligen klart, att på ideell väg intet står att vinna, om ej
utvandringens - omedelbart verkande orsaker häfvas eller i möjlig måtto
förminskas. De viktigaste äro: svårigheten att förtjäna nödigt uppehälle respektive
krafvet på bättre utkomst, äfven bättre social ställning (kroppsarbetet högre
aktadt i Amerika), samt det mera andliga behofvet af större möjligheter till
utveckling af anlag, skicklighet, intelligens. Härtill komma anledningar af mera
speciell art, såsom för närvarande fackföreningstyranniet, ett skäl som
anförts af återvändande svensk-amerikaner. En medverkando omständighet, fast
af annat slag och glädjande i och för sig, är våra landsmäns höga anseende
i Amerika. De upprepade försäkringarna härom äro synnnerligt ägnade att
befordra emigrationen och visa tillika, att det är utvaldt folk som Sverige
förlorar, för ötrigt en vanlig företeelse vid utvandringar, som ej direkt framtvingas
af existensnöd. Slutligen är att nämna det kanske ödesdigraste af allt:
Amerika är ej längre ett främmande land. Det hyser en befolkning ungefär
lika med den, som bebodde storhetstidens Sverige; amerikanska stider eller
delar däraf äro sa godt som svenska eller dock skandinaviska; de litliga
förbindelserna med hemlandet aflägsna alltmer det skrämmande af ett obekant
och frammana blott det lockande af ett nytt.

livad kan då ur praktisk synpunkt göras för att kvarhålla svenska
medborgare i eget land? Vi måste genom målmedvetna reformer skapa ett
Sverige, som, så vidt möjligt, ger sina medborgare hvad de verkligen erhålla
i Amerika eller annanstädes; vi måste genom planmässigt npplysningsarbcte
utrota tron pä det främmande landets inbillade företräden.

Endast den förra uppgiften torde här behöfva en utförligare behandling.
Den är, som nämndt, af linfvudsakligen ekonomisk natur och gäller närmast
en utveckling af Sveriges näringslif därhän, att våra unga män bär hemma
na önskad utkomst för att bilda familj. Att anspråken i detta fall böra
sänkas. är en sanning för sig; att vänta pä en lösning i den riktningen lönar
i alla händelser ej. Frågan är så mycket mer brännande, som folkökningen
i värt land, äfven med betydligt sänkt utvandringssiffra, står långt under det
normala måttet. Sverige har dock naturliga förutsättningar att kunna föda
en två eller tre gånger sä stor befolkning som den nuvarande. Teknisk
för-farenliet, noggrannhet och uppfinningsförmåga finnas tillfyllest. Det som
brister, är förmågan att rent ekonomiskt tillvarataga dessa fördelar.

Sakna vi då praktisk företagsamhet, ihärdighet och vidsynt affärsblick
mer än våra grannar, Danmark och Tyskland; eller äro svårigheterna för oss
större än för dem? Bada frågorna få nog besvaras med ja.

Sverige är, har man sagt, de rika, men ofullgångna, d. v. s. outnyttjade
anlagens land. Vårt intellektuella lif yttrar sig genom ansatser, intermittent,
splittradt; vi sakna förmågan af ett konsekvent fullföljande. Se på vår
konst, litteratur och vetenskap. Ilur liten — kvantitativt sedt, — nästan
fragmentarisk har ej produktionen varit intill de närmaste årtiondena. Att
den varit förträfflig, är en annan sak. Man kan skylla på folkkaraktären
och erinra sig gamle kung Göstas skarpsvnta omdöme »en trög nation full
af hetsigheter», men förklaringen ligger väsentligast i något yttre, vårt
af-skilda läge, bristen på tillräcklig rapport ined motsvarande kultur i utlandet.
Ty nu är förhållandet ett annat. Nu har ett sådant inflytande och därmed

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:23:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuindhand/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free