Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
riksföreståndare under omyndiga konungar - utvidgade
det svenska väldet i Finland, intill dess deras
framträngande hejdades af ryssarne. Söder om Finska
viken förmådde däremot Sverige oaktadt flere försök
icke fatta fast fot.
Sedan Danmark måst uppgifva företaget att kristna de
södra östersjöfolken, fullföljdes det med så mycket
större kraft från Tyskland. Redan Karl den store och
Otto den store sökte kufva och kristna ven-derna,
men dessa frigjorde sig snart. Med större framgång
upptogs värfvet af den mäktige sachsiske hertigen
Henrik lejonet (till 1190) af welfernas ryktbara ätt;
och nu dröjde det ej länge, innan Östersjöns sydkust
var befolkad af tyskar och omsluten med en krans af
blomstrande städer (Lubeck efter 1143), som snart
behärskade östersjöhandeln och i midten af 1200-talet
bildade det sedan så mäktiga hanse-förbundet. Längre i
öster upptogs omvändelseverket af två bland de andliga
riddareordnar, hälften munkar, hälften krigare, som
uppstått under korstågen och af hvilka johanniter och
tempelherrar bildade ett skyddsvärn för det heliga
landet, medan tyska orden och svärdsriddarne utbredde
kristendomen vid Östersjön. De tyska riddarne,
tillkallade af de hertigar, som nu styrde det söndrade
polska riket, fingo utstå en femtioårig fruktansvärd
kamp (1230-1283), innan de lyckades kufva och till
stor del utrota de vilda, men tappra preussarne,
medan svärdsriddarne i Estland, Livland och Kurland
med större framgång fullföljde Danmarks verk. Båda
ordnarna grundade här hvar sin mäktiga riddarestat.
I en annan ända af Europa fortgick nu såsom korståg
det heliga kriget mellan Spaniens kristna konungar
och morerna. Ur de små stater, som bildat sig i
halföns nordliga berg, framväxte småningom de tre
rikena Castilien i midten, Aragonien i öster och
Portugal i väster. Förbundna vunno konungarne 1212
slaget vid Tolosa mot morerna, hvarmed dessas redan
skakade makt fullständigt bröts. Deras tid i Spanien
torde därefter icke blifvit lång, om ej Aragonien -
det lifskraftigaste af de tre rikena och tillika det,
där folkfriheten stod högst - själft stängt vägen
för sin vidare utbredning på halfön genom att låta
Castilien framtränga till Medelhafvet mellan dess
eget område och morernas återstående besittningar i
söder. Castilien framstod nu alltmer som den ledande
makten på halfön, men lämnade morerna i det hela
ostörda under ett par hundra år, hvarunder Aragonien
sökte sin utvidgning i Provence och Italien.
Men det var ej blott mot okristna, som korsets fana
höjdes. Äfven kristna kättare, som tviflade på en
eller annan af kyrkans läror, bekrigades i religionens
namn. Det lärda tviflet, sådant det uttalade sig hos
en Abélard och en Arnold af Brescia, förblef ännu af
underordnad betydelse. Större vikt fingo de religiösa
sekter, som äro kända under namn af wldenser och
albigenser. Under inflytelse af österländska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
