Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Västern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade för tio år sedan hotat att bilda en stat för sig, om
det ej fick hålla slafvar.
Syd Carolinas »nullifikationsakt» fann emellertid
mycket litet understöd, äfven i Södern. Den öfvervägande
allmänna meningen uttalade sig emot den, och stödd på
denna, kunde presidenten Jackson – den från NewOrleans
bekante generalen – intaga en så bestämd hållning mot
nullifikatorerna, att Calhoun och hans anhängare sågo sig
nödsakade att underhandla, och striden, som ett ögonblick
haft ett mycket allvarsamt utseende, bilades genom en
kompromiss, som successivt nedsatte tullarna, tills de
hunnit sin förra nivå.
Upphofsmannen till denna äfvensom till flere följande
kompromisser var Heny Clay, jämte Daniel Webster Nordens
förnämste statsman under en följd af år och, äfven jämte
honom, ledare för whigpartiet, det återuppståndna
federalistiska partiet, hvarutur det stora republikanska
partiet sedan skulle framgå.
Whigpartiet hade, ehuru starkt uppblandadt med demokratiska
element, en kort tid (1825–29) haft makten, medan John Quincy
Adams, en son till John Adams, innehaft presidentvärdigheten.
Men de rena demokraterna hade åter kommit till väldet med
Andrew Jackson (1829–37), en af unionens originellaste
presidenter. Jackson var en tapper, men rå soldat, som under
krigen med England tjänat sig upp och genom sitt rättframma,
något grofva väsen ej mindre än sina krigiska bragder tillvunnit
sig en ofantlig popularitet. Som president gaf han i många fall
prof på egenmäktighet, ja, despotism; men karakteren var
rättrådig, och ehuru själf en sydstatsman – han var född i
SydCarolina – uppträdde han dock med bestämdhet för unionen mot
alla secessionistiska sträfvanden från sin födelsestats sida,
i detta fall mycket olik de sydstatsvänliga presidenter som
snart efterträdde honom. I Förenta staternas finansväsen ingrep
han på ett olycksbringande sätt genom sina åtgärder mot den af
Hamilton grundade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
