- Project Runeberg -  Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, af Elias Sehlstedt / Lefnadsteckning /
10

(1861-1876) [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af Arv. Ahnfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tulluppsyningsman Sehlstedt, som 1843 ditförde sin brud
Augusta Ekman, dotter af major Ekman i Karlstad.
Familjefadern bortlade icke sin lyra, men sin anonymitet,
och Knäppar på lyran af Elias Sehhtedt (1844) blefvo
inregistrerade i “Sveriges sköna literatur“ hvars
författare förespådde den nye poeten en framtid. Nu var ock
allmänhetens blifvande gunstling i vissa afseenden
fullfjädrad. Han var ännu icke “vindens och vågornas skald“,
men godt lynne och qvickhet i förening med den
känslans renhet, som alltid varit för Sehlstedt utmärkande,
gåfvo åt hans idyller en egendomligt intagande prägel.
Nu skrefvos Litet bo jag sätta vill och andra småbitar, som
äro oskiljaktigt förenade med namnet Sehlstedt.

I sitt nästa dikthäfte: Småplock på vers (1850)
uppstämde han icke för ro skull sin “Sång för rörliga
tullbevakningen“. Med maka och dotter styrde han 1847
sin kosa till Hornstull, men som res-inspektor fick han
der kostsamma individer att försörja, ty

— Hästar ooh åkdon och dräng skall han ha.
Och pengar dertill uti molnena ta.
En res-inspektor borde vara af guld,
Så slapp han att sätta sig ständigt i skuld.


Han tackade derfor sin lyckliga stjerna, då han
1852 utnämndes till tullinspektor vid Sandhamn med
mindre lön, men — utan hästar.

Här fann Sehlstedt en ganska varaktig stad och här
utbildade han sin specialitet som skärgårdspoet. Då han
en dag farit in till Stockholm med sina Sandhamnska
förstlingsalster, mötte han, enligt sin berättelse, en gammal
bekant, som ropade:

“Nå besitta! Jag svär, att det är visor, som du
har der i pappersrullen“.

“Rätt gissadt! Jag ämnar mig just upp till tryckeriet,
för att göra mitt namn odödligt.“


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesov/esesovlt/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free