Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Lappland och lapparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
förr. Jag stod en stund jemte mamsell Bremer
i ett angränsande rum och lyssnade på huru de
sprakade sinsemellan. Den lappska dialekten var
ganska välljudande. Vi gingo snart derpå in och
för-friskningar blefvo intagna och bjudna.
Maria Magdalena bar en liten röd mössa och en
rutig, svart och hvit schal, troligen en gåfva af
missionsskolan, igenfästad med en nål, hvars knapp
hade ett litet fotografiporträtt af kungen. Hennes
klädning var af mörkgrönt ulltyg, nästan så tjockt
som en filt, men likväl mjukt nog att falla i rika
veck; den räckte blott litet nedom knäna. Strumporna
voro mörkblå och ofvanpå dem bar hon små bottiner
af renhud.
Maria Magdalena hade samma trygga och obesvärade
väsende som hennes landsmaninna. De gingo omkring i
salongen, betraktade uppmärksamt allt och gjorde sina
anmärkningar ärligt och öppet på svenska språket. En
glaslåda med kolibris ådrog sig i synnerhet deras
blickar. Maria Magdalena trodde att de lefde, men
rättades af den andra, som redan vistats nära ett år
i hufvudstaden och således var mycket visare. Stor
blef sedan hennes häpnad då hon påskdagen åter var
här och en af Fredrika Bremers vänner, som eger stor
talang att härma fogelsång, började qvittra, liksom
hade de små ho-nungsfoglarne verkligen varit vid
lif. Hon stod eij etund alldeles stum af förvåning.
Maria Magdalena är djupt religiös och sade oss huru
det tillgått med hennes andliga väckelse. Det dröjde
länge innan hon kunde fatta att Kristus dött för
henne. Hon kände sig olycklig och illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
